Det har nog inte lagt sig riktigt än, ena stunden är jag livrädd, ledsen, arg, förvirrad och tror inte på det. Utan att låta för uppstoppad så tycker jag själv att jag är en god människa. Jag tycker att jag försöker finnas för alla som behöver mig, jag lyssnar och ger så mycket jag bara kan. Jag ser till andras bästa före mig själv och mår bra när mina nära mår bra.

Hur kommer det sig då att jag själv inte bara skulle kunna få "vara" helt utan problem ett litet tag i alla fall... När det ena börjar avta kommer det något nytt och om det som nu står i brevet som kom idag stämmer, har jag lyckats utsätta mig själv för fara för min goda viljas skull. Hur långt ska man egentligen gå i sin strävan för andra människors skull? Jag slås hela tiden av den dubbelmoral som råder här, jag förstår inte... livet går verkligen en väg som man själv inte rår på. 

Min pappa har sagt att han älskar mig 1 gång innan, vad jag kan komma ihåg. Nu stack han in huvudet i mitt rum, kramade mig och sa "älskar dig" och tänk på det som dom sa i Star Wars: May the force be with you. 


Ärligt, detta är väldigt otäckt.
  

Så var julen äntligen över, jag lever men mår både ill aoch är yr, sviter från igår (juldagen) och sitter här i mina nya pyjamasbyxor - rosa med vita prickar på och tittar på min nya Tv och min nya vita päls, har fönat håret med min nya fön och sedan plattat det med min nya plattång - alltihop julklappar - och det är ett helt år till nästa! Med det kommer även nästa hinder - ett helt NYTT år. Ett helt nytt år med överraskningar, besvikelser, glädje, omställningar, lycka, missöden, tårar och massa annat. Jag tycker det är otäckt att se tillbaka på det som varit på något vis och ännu mer otäckt att se framåt... Hur är det såhär dags om ett år, VAD GÖR JAG DÅ?! 
Den första januari är en hemsk dag om någon frågar mig, inte alls första sidan i en oskriven bok som väntar på att fyllas... Det känns så otroligt långt och avlägset till allt på nåt vis... 

Detta med att jag inte fått något jobb i mellandagarna är nog det som behövs. Få vara ifred från både skola och jobb och bara göra fina trevliga saker med dom jag tycker allra bäst och mest om!! :) 

 
God Lugn.

När det inte står föreläsning på schemat förän den 10 januari undrar man lite vad som är fel när man kan vakna när man vill, faktiskt kan göra saker på dagen som inte bara innehåller pendling och skola. Idag ringde Sara och frågade om jag ville komma dit och fika imorn, och instinktivt: "nej jag ska plugga" men sen nej, du har faktiskt en hel dag på dig imorn och ja du kan fika! Att kunna göra saker... låter ju helt banalt men så känns det!
Äntligen lite ledigt. Imorn ska jag snickra ihop vårt arbete och sen hoppas vi innerligt på ett G så vi kan ta sista steget på den här utbildningen nuuuuuu! Efter imorn ska jag inte ta i en skolbok fram till den 10 januari när vi nu lägger in sista växeln för min studietid, sen sen sen sen sen sen får det vara nooog!

L E D I G H E T - här kommer jag! Och fan så värd jag är det!!!!

För tredje veckan i rad nu har jag och Sophia hävdat att "nästa vecka blir lite lättare" - nån slags överlevnadstektik tror jag. Vi får varandra att tro iaf lite grann att nästa vecka då är det inte så mycket. När veckan är över småskrattar vi ikapp i nån form av ångestattack över att eeeeeh så jävla fel vi hade - igen.

Just nu är jag så trött att jag på allvar mår illa. Jag steg upp klockan 06.00 och kände på mig att dagen inte skulle bli bra, det var en sån stanna-hemma-och-bara-vara-dag. Allt var så kallt och jag nästan grät när jag gick till tåget, det var så kallt och jag kände mig så liten och ynklig när jag gick där i mörkret med pappas reflex ilsket blinkandes. Väl framme har Skånetrafiken bestämt sig för att ändra avgångarna för mitt tåg. Tydligen går det nu tre tåg till Malmö, två stopp i Vinslöv... men naturligt jävlavis går det bara ett till Hbg som de dessutom bestämt sig för att ha extra många stopp på den linjen. 1.) Ska man ändra något sådan får man väl för helvete se till å INFORMERA OM DET!?! Jag pendlar varje dag - VARJE dag och jag har inte sett något om att det skulle bli nya tider!!!! Då spenderar jag som sagt en satans massa tid på tågstationer. Sen får de väl för helvetes jävlar igen sätta in ett nytt tåg på denna sträcka, det går inte att jamma in hur många personer som helst i tågen, de måste få plats också!! Ärligt nu vad e det för folk som jobbar med planeringen av tåg?! ALLVAR?!

Tal i skolan. Inte fan vet jag vad det är men denna klassen gör mig fruktansvärt nervös. Det gick käpp rätt åt helvete. Förvånad om jag får G på det, så är vi där vi var förra året igen, när U:na staplas på hög. Dessutom fick vi personlig megakritik på plats inför alla. Det tog jag hårdare än jag trodde... trodde nog itne det skulle gå så dåligt. De e ju bara för den hysteriska läraren fr¨ån Norge schasar upp det till något världsomfattande att hålla ett argumenterande tal! aaaaaaaaah.

Sen klcokan 17.00 var det mentorträff, min var inte där, vi får ses i januari istället. Jag ar hemma 20.15.... ska det vara såhär?!
Imorn, grupparbete heeeela dagen.
Tors - dubbla föreläsningar hela dagen. Inlämning senast kl 16.00.
Fre - Grupparbete heeeeela dagen - ska vara klart för inlämning på fredag för att slippa jobba med det över helgen och på måndag.
Nästa vecka  skulle varit ledig men nej då ska vi knapra ihop poängen från konsultuppdraget för att överhuvudtaget få gå kvar till våren och få skriva våra uppsats och ta vår jävla examen måste dessa poäng in. OCH jag vill vara ledig i jul - det räcker fan nu!! Så där rök dom dagarna.

Palla.

Doktorn idag... vet inte riktigt vad det kan vara än... mer tester och mer BLODPROV idag. Ibland undrar man ju... är det meningen att man ska ta itu med en av sina värsta fasor kanske? Så satt jag där igen, med armvecket blottat på den gröna duken och kände hjärtat rusa... men denna sköterska var underbar och tillsammans fixade vi det - naturligtvis med Emlakräm!
Doktorn jag skulle träffat var sjuk så jag fick en annan, ung, lite lagom stissig och förvirrad doktor :) haha!

Nu ska jag vänta på en liten maskin som ska kolla blodtrycket på mig i 24 timmar. Tillsammans med de nya proverna ska de ta reda på vad min sköldkörtel håller på med, det är tydligen den som retas lite och stissar upp både bloctryck och hjärta om jag har förstått det hela rätt.
Vet egentligen inte vad jag ska tycka om detta... ska jag va orolig eller är det bara att medicinera? Tror inte jag ska tänka så mycket mer på det faktiskt.

Det bästa med idag var stoppet jag och mamma gjorde på Kupan, det blev en jättefin grå pälsmössa, en svart angoramössa och en svart skinnväska - totalt 75kr. Varför handlar man inte där oftare? Tillsammans med mina nybudade broscher för 15kr blir mössorna helt perfekta! Dom var jäkla snygga båda två för det är meningen att man ska ha dom sådär lite fräckt på sne, märkte jag när jag kom hem och fick prova på riktigt! Helnöjd är jag iaf.

Om förra veckan var hektisk och stressande undrar jag vad denna blir? Den började ju bra, gick upp 05.00, tog tåget till Hbg 06.22 - svindlande tidigt. Det är mörkt när man går och det är mörkt när man kommer hem... lite deppigt är det nog allt. Satt på föreläsning/presentation från klockan 08.00-16.00. Tillsist sa mina ögon ifrån då dom började sticka och rinna kraftigt... efter X antal timmar stirrandes på en powerpoint utan mina glasögon som dumt nog låg hemma... sa dom ifrån och jag fick tillbringa sista timmarna med att glo i mina papper istället. Vår presenation gick bättre än väntat iaf :)
Resan hem tog två timmar istället för sedvanliga en timme... hann dock med bussen hem! Sitter nu och halvsover ömsom skriver...
Imorn upp klockan 06.00... En lika lång dag med ny kursstart samtidigt som den feedback vi fick idag ska tas omhand.
Onsdag - doktorn... känner hur det kommer krypandes över mig...
Torsdag - skola från 10-15 och en generalrepetition inför presentationen på McNeil på fredag... :S Undra jag hur den ska sluta, VAD händer om dom inte är nöjda med det som vi har att presentera och som de efterfrågat och faktiskt satsat på? :S hujeda mig... veckans näst största fasa...
Fredag - dödsstöten på McNeil.
Lördag - jobb! Något kul också kanske?
Södag - trött, tröttare, tröttast.

Samtidigt som en hektiskt vecka uppenbarar sig kommer vi även ett steg närmre julen... den smyger sig på den me... och jag önskar verkligen så innerligt att jag kunde få känna som när man var liten... att man kunde få tackla tuffa veckor och jul med en känsla av att få vara lycklig i ryggen... att iaf ha en lycka att falla tillbaka på.

Så var fasan över för denna gång. ALL cred i hela världen till Emla-krämen!!!!
Jag har varit vaken sen klockan 05.00 i natt... sen dess låg jag och vred och snurrade på mig i ren vånda för det som komma skulle... När jag stod utanför sjukhusdörrarna rusade verkligen mitt hjärta.

Men sen gick det bra och jag kände inget - inget alls! Krämen är heeelt fantastisk!!! Men fasen va rädd jag var, mina händer skakade när jag lämnade över mina papper till sköterskan. Skakade. Har man inte hjärtklappning - då skaffar man sig det... 

Så på onsdag ser vi vad som är galet.

Mamma köper nya julgardiner och jag har faktiskt köpt en julstjärna (blomma) i rosa, jag kräks inte av tanken att ha en adventsjusstake i fönstret och idag köpte jag och mamma en julskiva... vad tar det åt oss? Vi har även bakat BÅDE lussekatter och pepparkakor för första gången på säkert 8 år. Igår stod mamma med huvudet i frysdisken och sa: Ja men du förstår man måste köpa julskinkan nu innan dom tar slut och ju närmre jul vi kommer du dyrare blir dom... Hon funderade även på att hänga upp pepparkaksmåtten i röda sidenband i köksfönstren - för att dom e fina. Och jag tror nästan att hon övervägde att ha en julgran i år också - även om hon motsatt sig det hela året (hoppas på granen, då det är något jag aldrig trots jävliga jular aldrig släppt taget om) Det är snö ute och jag pluggade till stora dalande flinogr utanför fönstret och kan för första året på riktigt länge tycka att det är fint med alla adventssaker. 
Jag är i vanlig ordning klar med mina julklappar redan och årets tema på papper är svart, vitt och rött - jättefina! I vanlig ordning kommer jag sakna Ludvig något otroligt även denna julen. Och i år äter jag och mamma oxfilé på julafton. Vi flippar inte... men julmaten ryker, dock inte gröten på morgonen, det är precis som med julgranen en av de få saker som också har fått vara kvar. Ärligt nu?

- Det är sååå skönt att inte behöva bo i en tillvaro och värld fylld av julångest. Nu säger jag inte att jag älskar julen eller att jag ser fram emot den, även om den innehåller ljusglimtar såsom Emilie. Men det är skönt att i alla fall kunna handskas med den på ett sätt som är de andra åren helt olikt. 
 

Jag har tittat på den hela hösten men idag klickade jag äntligen hem den med orden du kan alltid skicka tillbaka den om den inte är fin, ekandes i huvudet... Det är en liten dröm i pärlor och tyll. En riktig Josefine klänning, möjligvis skulle kjolen varit i rosa men visst är den underbar? En nyårsafton i denna må väl andå bli bra? Livet är fullt med pärlor och kjolen i svagt beige tyll!  

Torsdag är det första besöket hos doktorn, kanske var klänningen en liten tänk-på-detta-när-du-sitter-där-med-en-nål-i-armen push! Nu börjar jag bli nervös och tittar vi på kalendern så är det bara söndag idag... Jag har börjat göra som när jag var liten, nypa mig skithårt i armvecket för att liksom "vänja mig". Sedan skaaa ju inte sticket kännas med den där salvan, just nu tror jag att det är vetskapen om att de sticker in något i mig och faktiskt tar något ur mig som är sjukt läskig! Kanske sjåpar jag... men som sagt det är en av mina värsta värsta värsta farhågor i livet.

Nu försöker vi tänka bort det och tittar på min klänning istället :)

Haléns.

Idag har jag pillat en hel massa med julklappar... Varje år säger jag till mig själv att jag inte ska stissa och inte göra någon grej av det - jag avskyr ju trots allt julen. Men när det kommer till julklappar flippar det tammefan!
Rent strategiskt börjar jag tidigt, även om detta är mycket senare än vanligt. Det finns inte en möjlighet att jag skulle ha råd annars... Och få ett tillfälle att ge bort massa paket till dom man tycker om - det är ju faktiskt kul, även om det skulle kunna ske vid ett annat tillfälle.

Jag och mamma firar jul i år och vi ska inte ha något med julmat å göra alls, oxfilé eller kräftor står på menyn...
Perfekt! Inte så tillkrånglat och rött.

Söndag idag - imorn börjar mitt nya liv... heter det inte så varje måndag? På söndagar sitter man och designar veckan som komma skall... summerar man på fredagar då?
Jag har haft en extremt produktiv dag idag - jag har kollat på SATC 2 och gett pappa ett par handskar! Och på allvar så hade jag inte orkar ett dyft mer... I mina ögon en sjukt bra söndag uppkurad i min fåtölj.

Så kom den där remissen, den 8 december bär det av till doktorn. Det kom två brev och i det ena stod där: om prover behövs tas skickas de i ett separat brev, nu fick jag ju två brev och inte ett ord om prover... jag pustade ut och ägnade min tankeverksamhet åt annat. Dagen efter kommer där ett brev till - med regler om hur man skulle göra innan provtagningen, när och där var hur många kryss som helst på den där lappen som för övrig skrämmer glatta livet ur mig, ska dom tömma mig på blod eller vad händer här??? Och hon sa ju att jag bara skulle ta ett EKG...

Vad gör man då när man är LIVRÄDD för nålstick, och detta är ett av de värsta sticken som finns, jo man köper Emblakräm så fort man bara kan, jag kan rekommendera krämen - plåsterna fungerar inte, och salvan måste vara ny... jag fick erfara att den inte alls funkar om den är påbörjad när jag vaccinerade mig för svininfluensan... Lite av en expert på den där salvan nu... men jo man ringer även till medicinkliniken och säger som det är... jag är DÖRÄDD. Det var en mycket trevlig och lite rolig sköterska i luren och vi bestämde att jag säger detta till den personal som finns där den dagen - om det inte är hon som tar emot mig då, som hon själv sa. Har en känsla av att de sköterskor som någonsin tagit ett blodprov på mig - kommer ihåg det ganska väl. Jag har för övrigt tagit sprutan från en läkare och slängt bort den...(då fick jag komma tillbaka en annan dag - med Emblakräm hehehe) som sagt, det är det värsta jag vet och då brukar man kämpa för glatta livet för att INTE utsätta sig själv för det... Jag ryser av blotta tanken på detta... fan. Tror inte jag tänker så mkt på vad proverna kan visa, jag nojar bara över det där blodprovet. Sist jag tog ett, och skulle precis ställa mig upp, tog sköterskan ett stadigt tag i båda mina axlar och tryckte ner mig i stolen igen och sa förskräckt du är alldeles vit i ansiktet du får sitta här ett tag! Så där satt vi, jag i den äckliga stolen med armsaken man slänger upp sin arm på i nån äcklig skinnimitation blå va den fan me, och hon som stirrade på mig tillräcklgt länge för att jag skulle återfå färg i mitt ansikte. Ja som sagt... det är ett helvete detta med nålar. En annan gång tog sköterskan tag i ansiktet på mig och pressade det åt sidan och sa TITTA INTE, samtidigt som hon höll fast min arm... nu går jag inte på vårdcentralen i Tyringe längre men varje gång jag ser henne ryser jag änd ain till själen, Hur kan man göra så mot ett litet barn som är livrädd? Hon har ju knappast bidragit till å göra det lättare...

Igår hade mitt hjärta klappat lite för mycket och lite för hårt i en vecka och det började bli otäckt. Jag tog min största fasa här i livet och gick med små steg till doktorn...
- Jaha, vad är det för fel på dig Josefine?
- Jag har haft hjärtklappning i en vecka.
- EN VECKA?!
Sen glodde hon på mig och tryckte upp ett stetoskop på bröstet på mig och tittade på mig ännu märkligare och sa: nej det hörs inget konstigt...
Efter en stunds övertalning från min sida om att nålstick är uteslutet så skickades jag utan nålstick på EKG och blodtryck. Jag hade från första stund påtalat för henne att jag trodde det var högt blodtryck som var boven i det hela. Hon kommenterade inte ens det... Any how, det fick hon äta upp sen.
Mitt blodtryck var precis som jag sa alldeles för högt, och hon intog en lite mer vänlig position och attityd när hon väl märkte att jag talade sanning. Och efter att ha flashat tuttarna för sköterskan visade EKG att något är lite konstigt på höger förmak... nu väntar jag på remiss till medicinkliniken för att ta reda på varför jag har högt blodtryck och vad som är på mitt högra förmak... 
Det är inget allvarligt, men som hon sa... det kan bli om vi inte kollar upp vad det är som ligger bakom det. 
Jag blev nog mest paff över att det syntes något på mitt lilla hjärta - mekanismen som håller en levande och hållt mig mer el mindre vaken om nätterna den senaste veckan... 

Som sagt inget farligt och jag är väldigt glad över att det inte slår lika hårt idag, igårkväll slog det hej vilt! Men idag är det mest ont men utan klappning. Jag säger att det är träningvärk i hjärtat helt enkelt, därför det gör lite ont :)