Josefine

Jag visste att det skulle bli jobbigt och svårt... men inte såhär jobbigt. Hela lördagen var ett enda blurr och jag kom på mig själv med att inte orka någonting - jag var inte glad, inte alls och även den minsta kraftansträngning var för mycket... Rasmus har åkt och vi ses inte förrän om två veckor och det är fruktansvärt jobbigt och så fort jag tänker på det blir jag uppriktigt ledsen. Två veckor känns som en total evighet och är alldeles för länge... 
Om inte annat så har det fått mig att förstå vad det är jag känner för denna människa, inte för att jag nånsin tvivlat på vad jag känner eller att jag älskar honom över allt, nej inte så men jag förstår vad det är jag har i honom - allt! Och att två veckor är totalt fruktansvärt mega as jobbigt å vara borta från honom, det är inte det att vi aldrig har varit ifrån varandra... nej nej... men det är tanken av att han är ännu längre från mig som är jätte jobbig och att man inte kan "bara köra". Visst är det långt i vanliga fall men nu är det Ännu Ännu Ännu längre... Att man sen inte kan prata ordentligt med varandra, dels pga. TELEFONER...!? och det faktum att det kostar en smärre förmögenhet... Det är ingen som ringer å väcker mig eller pratar med mig innan jag ska lägga mig, inte heller någon å ringa och bara prata med som heter Rasmus. Ingen som klagar på min "dåliga" (hööh) musiksmak... Inget som är hans heller, jag kom på det igår när jag skulle lägga mig i min ensamhet och tyckte allmänt synd om mig själv och rullade över på hans sida av sängen och borrade näsan i kudden och la mig under hans täcke i hopp om å bara få känna hans lukt i lakanen, jag har inget här hemma som är hans, mitt nöt åkte ju ifrån hans tröja... I Kalmar har jag massa saker som är hans, hans tröja, hans strumpor!? Hans tandborste, bilder på honom och mig, här hemma har jag inget och nu luktar inte ens lakanen längre... Ur djupet av mitt hjärta så tycker jag detta är jätte jobbigt och vill bara att dessa två veckor ska rusa förbi så han kan få komma hem - hem till mig igen. Jag, tok Älskar Dig Rasmus och jag räknar både veckor, timmar, dagar, minuter och sekunder tills du kommer hem...

Kom nuu?  Josefine och Rasmus är något alldeles alldeles extra fint!