Josefine

Det är väl ett allmänt fakta... alla känner kanske så nån gång men ibland är det bara inte kul å leva.
För tillfället är allting i min värld upp och ner och jag står inte stadigt någonstans. Inte med mitt val av skola/utbildning, mina egna tankar och värderingar eller mina nära och kära.
Tänk att få åka bort från allting och bara fundera på vad jag vill med mitt liv. Vet inte vad detta är, någon slags djupgående 21 års kris? Jag kan inte sova på nätterna, vaknar alldeles kallsvettig, dom få gånger jag lyckas somna. Way Way för tidigt i klimakteriet kanske, ja fy fan va skönt de hade varit slippa mens helvetet och veta att nu är det minsann för sent!

Min flytt hit skulle bli början på mitt nya liv, vilket liv? Detta är inte kul. Jag har gått upp 3 kg och alla dom kilona har lagt sig på ja Magen, naturligtvis. Tankspridd är bara förnamnet till vad jag är. Jag gick ner till affären för att köpa potatis, det var det enda jag egentligen skulle ha, jag kom där ifrån med saker för 98 kr och när jag kommer hem - ingen potatis. Eller stå å trycka på volym knappen på fjärrkontrollen till Cd:n utan att de höjs, nej det är för att du trycker på fel knapp... och det tog dig en sisådär 20 sekunder innan du fattade det!
Pappa skaffar plast barn som tydligen är bra mycket roligare än sina egna, eller iaf mig. Varje dag är ett nytt litet helvete på ett eller annat sätt. Och ärligt talat så vet jag inte hur mycket jag kan ta innan det rinner över... det kommer rinna över - var så säkra, frågan är dock när, det har varit halv fullt sedan länge.
Nu ska jag gå å planera min hemresa och se om jag kan slänga in en klipptid nånstans, jag ska minsann göra en Gynning!
Nej, nu e allt bara fan - faktiskt.