Josefine

Tillbaka. Tillbaka i Kalmar.
Christel åker till Australien och kommer hem? - Ingen vet. Jag mögar på här uppe... hur man frivilligt vill leva under existens minimum, det är ju en fråga som ekar i skallen på mig mer än vanligt just nu. Det satt en kvinna brevid mig på tåget, hon såg sådär typisk ut... lite halv mullig, jeans kjol och en tröja i en skrikig jätte omodern färg, en sån som aldrig färgat håret i hela sitt liv, en typisk råtta. Hon satt med benen i kors hela resan och sin handväska i knäet och tuggade tiggummi och fösökte se lite sofistikerad ut. Pricken över iet kom när hon skulle ta på sig sin kappa och krönte verket med en SKIT ful VIT mössa, som hon knölade på sig. Total kaos. Jag satt å tänkte för mig själv, sån medelmåtta ska jag aldrig bli.
 
Just nu är livet allmänt jävligt.