Rasmus.
Att en människa kan sätta ens känslor i sådan gungning - det förstår jag inte och kommer aldrig göra det heller. Att nästan bli tokig över att inte få känna, höra eller se. Att alltid vara vacker i någons ögon, oavsett vad. Kunna vakna helt lugn och krypa ner under hans täcke och mötas av en arm som drar dig nära och säger "kom och sov på mig..." Gå hand i hand på stan, betala små saker i kassan på H&M och möta kassörskans blick och leende och kunna lägga av ett leende lika stort som en gigantisk halv vatten melon, vända sig om och titta på dig och möta ett fyrverkeri i din ögon!
Kunna ligga till sent sent in på nätterna och prata och komma på att klockan snart är fem och att ni är inte särskilt trötta. Jag älskar att du snart hittar här lika bra som jag, vet var allting är och plockar glas från hyllorna. Komma på att vi har haft samma tankar och funderingar om saker. Möta varandras blickar när vi går förbi lösgodiset på MAXI. Dela hemligheter. Se oron i hans ögon när du säger att det gör ont.
Att kunna säga nej, när det ända du vill är att följa med. För att sen ångra sig något galet mycket och tvingas sitta här med endast minnen från våra dagar kvar.
Att på fullaste allvar inte kunna se något slut på detta, sitta i timmar och drömma om framtiden med sommaren som första anhalt. Beundra dig för allt du gör OCH oroa sig för allt du gör. Att helst av allt vilja vira in dig i bomull och omsluta dig av en stor bubbla, kunna veta att allting är bra.
Utan att du vet om det, vara jordens Lyckligaste! - Om du bara visste... 
Jag Älskar Dig Rasmus.
JAG VILL MED VARA SÅDÄR KÄR! / micela :)
I alreayd know the feeling babe!