Livet?
På väg tillbaka till Kalmar. Vaknade med ett helt ok humör? har just nu, något helt annat? Kanske för att jag vet hur min vardag här uppe brukar se ut? ångest ångest och åter igen ångest! Är det inte ångest för skolan så är det ångest över något helt annat. Just nu känner jag mig så jäkla fast och instängd i allt jag är och gör, jag kan få för mig ibland att bara skrika rakt ut och slita mig loss från något som jag inte vet vad det är.
Jag sa till Sandra igår att var och en borde stanna upp och tänka på vad dom gör och om det ligger i den bana med vad dom vill göra. Vad fan är meningen med livet är en fråga som man borde ställa sig själv. Jag skrev ett rätt så begåvat sms till Christel om meningen med livet och rädslan över att göra fel för sig själv, att medvetet sätta sig i en dålig sits, att medvetet be om hjärtesmärta. Det finns inget som gör så ont. Men om man undviker det gång på gång i rädsla för att sitta där igen? vad är då meningen med livet. När man spelar The Sims 2 får man bestämma sina simmars ambitioner i livet, det finns ca 4, en för karriären, en för å bli så populär som möjligt, en familjeambition och en för kärlek. Sen är det bara för simmarna att haka på och göra det bästa av det som man bestämmer åt dom.
Kan det vara så? Att våra ambitioner bestäms den dagen vi föds och sen är det vår uppgift att ta reda på dom? Då har jag en fråga till HUR fan tar man reda på det då? Och om man vill ha en liten del av alla? I grund och botten måste man vara lycklig, är man inte det blir inte bara du själv lidande utan alla runt omkring dig med och du gräver ner dig själv - djupare och djupare för var dag som går och sen kanske det blir svårare att ta dig ur det där.
Det är nog dags att omprioritera här och börja skriva om roliga saker inte bara om att allt är ett litet helvete. Även om stora delar av i alla fall min vardag faktiskt är det och om man tittar lite närmre så är det en hel del av de samhälle som vi lever i som är rätt så bra åt helvete med det. Den Josefine som jag känner, den som organiserar och engagerar sig i alldeles för mycket, var är hon? Hon om har städ MANI och skakar av stress för att dagarna inte räcker till och hon som aldrig kan säga nej? Hon som faktiskt är omtyckt? vilken sten har hon krupit under? Hon som gör som hon själv vill och hon som faktiskt kan bita ifrån? Hon har varit borta ett tag och frågan är om dom som känner mig i Kalmar någonsin ens har träffat henne? Hon som verkligen åkte till Kalmar för att göra det hon tycker är roligt. Hon som själv valde att lägga en faslig massa pengar på att plugga och borde faktiskt göra det bästa av det och verkligen ta chansen som kommer här och nu. Kunna gå härifrån med en väska full av erfarenhet och kunna konkurrera med andra när det sen är dags.
Jag har för övrigt klippt mig och hör å häpna jag trivs. Det är precis ovanför axlarna och det var väl dags för en förändring även där kan jag tro.
Jag satt å funderade på det när jag åkte tillbaka hit och läste en tidning, vad är det du brinner för, vad är det du tycker är roligt? Allt ALLT vad mode heter och framförallt skor! Det är det jag tycker är kul, när vi bodde hemma hade jag en egen klädkammare, det var där inne man hittade mig om jag hade problem eller tyckte att något var jobbigt. Jag blir av någon konstig och sjuk anledning helt lugn av mina skor eller å prova kläder! Mår man dåligt finns det inget som går upp emot en dags shopping, det där kanske man skulle kunna forska i för det är alldeles sant. Man ska göra och pyssla med sånt man tycker är kul! Din ytliga lilla jävel, ja kanske de men ta mig för den jag är. Gillas det inte så herregud lämna mig i fred! Jag antar att det är upp till mig å göra något av det hela! Och OM jag ska!! Skärpning Josefine!! Ja.
Och HUR kan man ha shorts på sig en dag som denna, de kan tänkas vara 1-2 grader ute!?
Livet är verkligen alldeles för kort för att slösa bort. Det är något som alla borde ta till sig och tänka på. Man ska vara lycklig och faktiskt leva.
Jag måste bara skriva en rad o säga att jag också funderat och funderar mycket över meningen med livet... Det kanske är åldern? Tyvärr har jag inte kommit på något bra. Jag trodde det var att finna goda vänner och en livspartner som man älskar men det kan man ju inte leva av. Är det strävan efter att hitta ett yrke man trivs med? och sen lyckas få jobb inom detta? Hittar inte det logiska i det hela. Någon halvreligiös som jag pratade med en gång sa att den dagen människan kommer på meningen med livet så kommer allting att förstöras.. hmmm... får fundera vidare. Kolla gärna in en sväng på min blogg. Kram
du har väl inte glömt att du ska lära mig gå i skor av de slag med klackar. jag vill bli lika graciös som Carry Bradshaw ;) och efter att ha läst detta blogginlägg så förstår jag ju att jag till och med hittat rätt lärare till mina framgångar i high heel walking :) så om du vill ha lite av din stressade värld tillbaka så kan jag stå till tjänst.. för att lära mig "walk in high heels" kan bli ett heltidsjobb Loppan;)
kramen
Jag undrar om det bara är jag och du i klassen som känner så, eller om andra oxå gör det men inte pratar/bloggar om det!?!...
Men..Dont worry, I GOT YA BACK...Ya still have me....:D
men guuud,ar det verkligen den josefine jag kanner som skriver sa djupa och meningsfulla dagbocker? Vad har hant? Jag blir nastan lite orolig, forutom det med dina skor saklart.. Ska tala om for dig att jag sjalv har blivit en liten josefine har i aussieland, har kopt sa manga skor sa jag vet inte nar jag ens ska anvanda dem! och mamma ska skicka over resten av mina skor, jag saknar dem!! Haha.
Skrev precis ett hur langt som helst mail,las det och undra "Ar det verkligen chrills?" och sedan svara.. jag ringer dig i helgen nar jag&franco ar sjalva.
Massa karlek!
Tyvärr så orkar jag inte läsa. För nu ska jag gå och lägga mig! sov gott syster och ha ett herrans liv så ses vi imorgon!