Josefine

Jag kan utan tvekan kunna säga att denna dag går till top fem över de värsta dagarna sen Kalmar började. Från det att jag startade denna dag klockan halv nio har jag fram till nu och de lär fortsätta haft konstant huvudvärk. Att jag aldrig lär mig, nu talar jag till alla av det kvinnliga könet som vet hur det är att ha ont i huvudet precis ovanför ögat, bara på en enda punkt i skallen och veta vad som komma skall. Det känns som pannan hänger ner över ögat om man i grova drag ska försöka förklara det, som att du knappt orkar titta med ögat och röra huvudet blir en kraftansträngning du inte vågar dig på. Det var min start på dagen. Från klockan 10.10 till ungefär 22.00 har vi suttit med uppsatsen, effektiv tid säkert 11 timmar!! Sitta å stirra på en dataskärm i 11 timmar med ett fungerande öga, rinnande näsa, huvudvärk som spränger skallen av dig om du rör dig är inget jag rekommenderar.  Nu är det klart och jag är nöjd men inte ens det kan jag vara glad över just nu, det blev för mycket när jag steg in i min lägenhet. Då brast det fan. Jag har en vatten skada i väggen, när jag kliver in är väggen nerslagen och den enda möbel som står där den ska är sängen och mitt köksbord. Det luktar apa, det är spån över hela lägenheten, golven, mitt sängbord, min lampa som brukar vara svart men som då var vit, i min fåtölj, i min säng!? Och i min garderob!?!? Där brast det, Sandra fick ta den smällen men sen blev det lite för mycket med allt... då fick jag en blöt kind efter ett ordentligt vredesutbrott! Hade de där förbannade hantverkarna varit här när jag kom hem hade dom förmodligen inte kommit tillbaka, för herre min gud vad dom hade fått ta all min frustration över lång tid, och vi kan säga såhär - den va maxad idag! Kan dom inte städa efter sig!? Eller åtminstone sätta tillbaka möblerna!?!  Hade jag bara vetat om att dom skulle komma hade jag kunnat täcka över mina möbler själv, men inte ett enda jävla ord?!?!??!!??!?!!?Jag har inte ätit sen klockan ett eller när det nu var. Jag kan bara tala för mig själv att jag inte är trevlig när jag är hungrig.  En kall dusch och ett halv paket ballerina kex senare sitter jag nu uppkurad i min spånfulla stol och nyser med jämna mellanrum. Nu är det fan synd om mig tycker jag, dessutom är jag jätte orolig för Rasmus, har inte pratat med honom på hela dagen och det är ingen som svarar...
Nu ska jag knapra ett piller och jag säger bara det, kommer det folk till mig imorn som fortsätter slå in väggen så är det bäst för dom att dom städar för nu har jag minsann tagit väl mycket i den här jävla lägenheten!! Nu har jag all rätt å säga ifrån!! Jag är så less på allt här just nu och räknar dagarna till den 1 juni, när jag ÄNTLIGEN får åka heeeeem! :) Det är det jag lever för just nu, det och att jag ska få träffa Rasmus på fredag!!! (: Jag hade gjort allt för att bara få en kram av honom nu, det hade fixat allt.
Så efter tolv timmar uppsats, ett vredesutbrott, magknip, kronisk huvudvärk, en lägenhet full av små vita spån som luktar fan säger nu Josefine God Natt och vill aldrig mer uppleva den 23/5 2007. Och imorn ska man upp i ottan igen... just nu är livet allt bra härligt faktiskt.

God Natt.