Josefine

Kampen om min längtan

Att vara totalt hopplös...

Säga att man inte kämpar är fel, för är det något som pågår 24 timmar om dygnet så är det en kamp. En kamp om allt, en kamp för allt.
Att vara så trött så ögonlocken känns som stora påsar som hänger över ögat och knappt går att öppna, att ta tag i sin tröja och hålla den så hårt i halsen för att ha nån form av grepp om sig själv när hela du skakar, skakar av förtvivlan och längtan. Ögonen sticker och huvudet snurrar. Sluter man ögonen kan man för en kort sekund känna känslan av att de e nån annan som håller dig hårt i armen. Sticker jag fingrarna djupt i armen och håller jätte hårt  och blundar riktigt ordentligt och djupt kan jag se dig, men bara kort sen är du borta och jag inser att det är mina egna fingrar som greppar min arm och ögonen fortsätter å sticka.
Det kommer ännu mer tårar och jag tar ett djupt andetag för att inte tappa fattningen och säger till mig själv att sluta. Men de hjälper inte.


Varför kan jag inte få känna så? Varför sitter jag såhär? För jag älskar dig. HerreGud vad jag Älskar Dig Rasmus.

2009-11-08 @ 21:23:57 Allmänt Permalink


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
  • Till bloggens startsida
Kategorier
  • Allmänt
Arkiv
  • Februari 2011
  • December 2010
  • November 2010
  • Oktober 2010
  • September 2010
  • Augusti 2010
  • Juli 2010
  • Juni 2010
  • Maj 2010
  • April 2010
  • Mars 2010
  • Februari 2010
  • Januari 2010
  • December 2009
  • November 2009
  • Oktober 2009
  • September 2009
  • Juli 2009
  • Juni 2009
  • Maj 2009
  • April 2009
  • Mars 2009
  • Februari 2009
  • Januari 2009
  • December 2008
  • November 2008
  • Oktober 2008
  • September 2008
  • Juni 2008
  • April 2008
  • Februari 2008
  • Januari 2008
  • November 2007
  • September 2007
  • Augusti 2007
  • Juli 2007
  • Juni 2007
  • Maj 2007
  • April 2007
  • Mars 2007
  • Februari 2007
  • Januari 2007
RSS 0.91