Vem är du?
Jag är så Totalt trött, helt slut som människa.
Hur många tårar finns det egentligen?
Och när ska saker börja bli genuint roliga igen?
Jag är förmodligen som jordens knarkare, istället för att alltid ha någon form a droger tillgängliga har jag papper överallt har jag märkt. Jag har det i alla byxor med fickor på, i min skolväska, i alla mina jackor, i sängbordet, under kudden, på toaletten, alla koftor med fickor, min morgonrock är full av både nytt och gammalt papper. Hur ser egentligen gamla tårar ut, är alla tårar lika stora, har dom samma färg, kommer de ensamma eller i ett flöde? Överallt där jag rör mig finns det papper, papper för att torka tårar i miljoner som aldrig tycks vilja ge upp.
Jag tittade på bilder från sista veckan i Kalmar idag och fick någon form av resa tillbaka till verkligheten, då det plötsligt slog mig att jag bor inte där längre. Min tid i Kalmar är för evigt över. Där var bilder från skolan, min lägenhet... ååh min lägenhet... Jag har varken haft tid eller ork att riktigt reflektera över att jag har flyttat där ifrån och att jag har en examen. Hur hände det? När, var och hur? Det är egentligen ett stort steg att lämna sin lägenhet sen en ganska lång tid tillbaka, coop där alla de skit sura tanterna satt i kassan, mina 18.45 inköp på H&M, lukten av nytvättade kläder i min lilla dockhuslägenhet, den totala tystnaden, gubben som faktiskt dog utan att vi märkte det på flera månader, Esmeraldas pip, gå till sitt postfack varje dag och hoppas på nåt kul, cykla på kullersten så ringklockan åker av titt som tätt, House, film i sängen, Marabou digestivechoklad... det är ett stort steg å lämna allt det där och den sista veckan ville jag inget annat än komma bort därifrån. Jag tillät mig inte att faktiskt sörja det jag skulle lämna. Ikväll blev också det verklighet på något underligt vis. Jag fasar för när jag ska upp och riva i de där kartongerna som är märkta med annat på vinden. I dessa lådor ligger ALLT. Minnen från både goda men också dåliga stunder och allt är förknippat - allt.
Är det imorgon mitt nya liv börjar?
Hur många tårar finns det egentligen?
Och när ska saker börja bli genuint roliga igen?
Jag är förmodligen som jordens knarkare, istället för att alltid ha någon form a droger tillgängliga har jag papper överallt har jag märkt. Jag har det i alla byxor med fickor på, i min skolväska, i alla mina jackor, i sängbordet, under kudden, på toaletten, alla koftor med fickor, min morgonrock är full av både nytt och gammalt papper. Hur ser egentligen gamla tårar ut, är alla tårar lika stora, har dom samma färg, kommer de ensamma eller i ett flöde? Överallt där jag rör mig finns det papper, papper för att torka tårar i miljoner som aldrig tycks vilja ge upp.
Jag tittade på bilder från sista veckan i Kalmar idag och fick någon form av resa tillbaka till verkligheten, då det plötsligt slog mig att jag bor inte där längre. Min tid i Kalmar är för evigt över. Där var bilder från skolan, min lägenhet... ååh min lägenhet... Jag har varken haft tid eller ork att riktigt reflektera över att jag har flyttat där ifrån och att jag har en examen. Hur hände det? När, var och hur? Det är egentligen ett stort steg att lämna sin lägenhet sen en ganska lång tid tillbaka, coop där alla de skit sura tanterna satt i kassan, mina 18.45 inköp på H&M, lukten av nytvättade kläder i min lilla dockhuslägenhet, den totala tystnaden, gubben som faktiskt dog utan att vi märkte det på flera månader, Esmeraldas pip, gå till sitt postfack varje dag och hoppas på nåt kul, cykla på kullersten så ringklockan åker av titt som tätt, House, film i sängen, Marabou digestivechoklad... det är ett stort steg å lämna allt det där och den sista veckan ville jag inget annat än komma bort därifrån. Jag tillät mig inte att faktiskt sörja det jag skulle lämna. Ikväll blev också det verklighet på något underligt vis. Jag fasar för när jag ska upp och riva i de där kartongerna som är märkta med annat på vinden. I dessa lådor ligger ALLT. Minnen från både goda men också dåliga stunder och allt är förknippat - allt.
Är det imorgon mitt nya liv börjar?
Kommentarer
Trackback