Josefine

När söndag blir måndag är det långt till många saker, närmre till desto fler. Men det är samma mörker som skyr när dagen är slut. Samma tid som träder in. Jag har nästan på något sjukt skruvat vis kommit att längta tills det är helt svart i rummet och bara mina andetag som hörs och kylskåpet som knäpper. Jag klarade en dag till... och nu är den snart över. Det är stunderna på morgonen som skrämmer mig som människa. På morgonen är jag livrädd för vad en ny dag ska göra med mig, jag hade ju precis gjort mig av med ännu en.   

Mina egna armar räcker inte till, håll om mig och gör det hårt och länge.