"The most memorable people in life will be the friends who loved you when you weren't very lovable."
"The most memorable people in life will be the friends who loved you when you weren't very lovable."
Jag har en sjuhelvetes jävla huvudvärk, hela min vänstra sida känns lam och jag tittar bara med höger öga. Lampan bränner mig på vänster sida och ljuset från datorn spränger snart huvudet på mig, ska snart lägga mig i ett helt mörk och tyst rum och blunda. Jag kan dock inte riktigt släppa gårdagen och de faktiskt sjuka intryck den gjorde på mig. Kingan eller Harrys, vad man nu vill...
När en My hänger ut från räcket till en sjukt lång och seg kö, och skriker och pekar på hon som ligger avsvimmad på marken med en Jenny och en Johan över sig som gör allt för att hon inte ska skaka sönder av kylan: "Hade det där varit du hade jag tammefan lämnat den här kön!!!" Jag själv stod en bit bort och tittade på det lilla kaos som befann sig på innergården, med Mys ekande ord i huvudet och Johan och Jenny kämpandes för tjejens skull... innan jag själv satte mig vid henne och la min halsduk över henne som en liten hjälpinsats. Bakom oss stod Sebastian och gav bort sin jacka i kylan och gav tydliga order om hur och var på henne den skulle ligga. Göte skrek att hon skulle ha benen i högläge och en annan skrek rör inte hennes nacke!!
"Hade det varit du hade jag blivit livrädd och flugit ur kön..." Det var så självklart, det behövdes egentligen inte sägas mellan oss men hade en av mina vänner svimmat i allt tumult hade mitt hjärta stannat och jag hade tagit av mig naken om jag så var tvungen. Mina vänner är oslagbara på alla sätt och vis, OSLAGBARA. Jag hade gått genom eld för er och tillbaka igen om de så skulle vara. När där är idioter som härjar i mina vänners liv skulle jag göra allt för att vifta bort dom, om det så innebär kraftiga restriktioner eller käftande. För visst är det så att dina vänner är dom som älskar dig villkorslöst när du kanske inte var så värst älskvärd...
I början av kvällen blev jag totalt stel och hjärtat satte sig i halsen på mig när jag fick armarna omkring mig. Jag bokstavligt talat Frös till av skräckblandad förtjusning, sen lossnade det när jag hade lokalisert röst och händer, men vid blotta känslan blev jag livrädd - livrädd men sen var det något som jag kunde känna igen i mig själv, där var hon för ett kort litet ögonblick, för några sekunder var där något som släpptes och där var hon, Josefine...
Jag har en sjuhelvetes jävla huvudvärk, hela min vänstra sida känns lam och jag tittar bara med höger öga. Lampan bränner mig på vänster sida och ljuset från datorn spränger snart huvudet på mig, ska snart lägga mig i ett helt mörk och tyst rum och blunda. Jag kan dock inte riktigt släppa gårdagen och de faktiskt sjuka intryck den gjorde på mig. Kingan eller Harrys, vad man nu vill...
När en My hänger ut från räcket till en sjukt lång och seg kö, och skriker och pekar på hon som ligger avsvimmad på marken med en Jenny och en Johan över sig som gör allt för att hon inte ska skaka sönder av kylan: "Hade det där varit du hade jag tammefan lämnat den här kön!!!" Jag själv stod en bit bort och tittade på det lilla kaos som befann sig på innergården, med Mys ekande ord i huvudet och Johan och Jenny kämpandes för tjejens skull... innan jag själv satte mig vid henne och la min halsduk över henne som en liten hjälpinsats. Bakom oss stod Sebastian och gav bort sin jacka i kylan och gav tydliga order om hur och var på henne den skulle ligga. Göte skrek att hon skulle ha benen i högläge och en annan skrek rör inte hennes nacke!!
"Hade det varit du hade jag blivit livrädd och flugit ur kön..." Det var så självklart, det behövdes egentligen inte sägas mellan oss men hade en av mina vänner svimmat i allt tumult hade mitt hjärta stannat och jag hade tagit av mig naken om jag så var tvungen. Mina vänner är oslagbara på alla sätt och vis, OSLAGBARA. Jag hade gått genom eld för er och tillbaka igen om de så skulle vara. När där är idioter som härjar i mina vänners liv skulle jag göra allt för att vifta bort dom, om det så innebär kraftiga restriktioner eller käftande. För visst är det så att dina vänner är dom som älskar dig villkorslöst när du kanske inte var så värst älskvärd...
I början av kvällen blev jag totalt stel och hjärtat satte sig i halsen på mig när jag fick armarna omkring mig. Jag bokstavligt talat Frös till av skräckblandad förtjusning, sen lossnade det när jag hade lokalisert röst och händer, men vid blotta känslan blev jag livrädd - livrädd men sen var det något som jag kunde känna igen i mig själv, där var hon för ett kort litet ögonblick, för några sekunder var där något som släpptes och där var hon, Josefine...
Kommentarer
Trackback