Josefine

Det här är en av mina värsta dagar på mycket länge, man tror man kommit en liten bit på väg men sen är det som att någon slår en med en jävla hammare - tillbaka till ruta ett. Varje dag jag vaknar undrar jag om det är idag det ska vända, nådde jag botten igår? För varje dag som går känns de som om man hamnar lite å lite längre ner, i alla fall de senaste veckorna har jag varit lite för mycket på botten, för vad som är hälsosamt för en person.
Fields of Gold är eller var, ska jag säga, en av mina favoritlåtar. Jag brukade ligga och lyssna på den i Kalmar när jag kände mig som mest ensam. Det var kolsvart i min lilla lägenhet, allt stod på sin avsedda plats och det var så tyst så man nästan kunde höra grannarna andas. Det enda som lös var gubbens lampa i köket om den var tänd och knappen till stereon. When we walked in fields of gold strömmade ur högtalarna i takt med min andning och tårarna blötte sakta men säkert ner min kudde. Jag kände mig otaliga gånger som jordens mest ensamma lilla varelse och jag längtade hem så mycket så det gjorde ont. Jag kan fortfarande känna hur det var som nån skrek inuti i mig och skulle jag kunnat, hade jag gått hem. Längtan efter det jag kände och kunde var enorm.
Nu sitter jag här hemma och det är fortfarande någon som skriker sig hes inuti mig och vill ut men sitter stenårt fast. Det och den jag så desperat längtade efter och intalde mig själv att jag skulle få en dag, finns inte mer. Låten spränger snart mina öron, men kan jag inte höra något annat kan jag inte heller höra mina egna tankar och finner nån form av sinnesro - om bara för en kort stund. Skillnaden är idag att då kunde jag göra något åt det, de fanns alltid någon som svarade och bekräftade att allt det jag längtade efter skulle bli verklighet en dag och avslutade med att säga "Jag älskar dig, ring mig igen om det är något". Är det nåt i allt helvete som finns så är det de jag saknar allra mest, om jag ska sätta fingret på en sak så är det orden: ring om det är något som fattas mig mest av allt i livet.
Idag tror jag att jag nått botten, imorn - inser jag att jag hade fel. Om jag då bara vetat det jag vet idag.