Josefine

blunda

HerreGud, vad hade jag gjort utan dig Rebecca och dina klokt vackra ord som ett bollplank utan slut. 
Det är det sorligaste jag hört, det sorgligaste jag gjort men samtidigt så finns där något som är så otroligt fint. 

Det är utan tvekan det svåraste jag någonsin gjort i hela mitt liv, denna känsla finns här - här hos mig och ingen kan ta den ifrån mig. Blundar jag kan jag under korta stunder känna igen mig, jag har haft den här känslan innan - jag kommer ihåg den. Känslan av smärta, smärta som nästan alltid kväver en men stannar vid sista andetaget. Förutom nu, denna gången tog den mig och en del av mig dog. 

Det värsta av allt är att skrika, skrika så högt att luften i lungorna tar slut men ingen hör, ingen hör eller ser och framför allt ingen känner. Ingen kan.    
2009-09-13 @ 23:25:01 Allmänt Permalink


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
  • Till bloggens startsida
Kategorier
  • Allmänt
Arkiv
  • Februari 2011
  • December 2010
  • November 2010
  • Oktober 2010
  • September 2010
  • Augusti 2010
  • Juli 2010
  • Juni 2010
  • Maj 2010
  • April 2010
  • Mars 2010
  • Februari 2010
  • Januari 2010
  • December 2009
  • November 2009
  • Oktober 2009
  • September 2009
  • Juli 2009
  • Juni 2009
  • Maj 2009
  • April 2009
  • Mars 2009
  • Februari 2009
  • Januari 2009
  • December 2008
  • November 2008
  • Oktober 2008
  • September 2008
  • Juni 2008
  • April 2008
  • Februari 2008
  • Januari 2008
  • November 2007
  • September 2007
  • Augusti 2007
  • Juli 2007
  • Juni 2007
  • Maj 2007
  • April 2007
  • Mars 2007
  • Februari 2007
  • Januari 2007
RSS 0.91