Hjärtan!

Ibland leker verkligen livet med en, det tar svängar som man inte begriper ett skvatt av. Jag och My satt och pratade om det igår, vad hade hänt om inte... och om inte... och om inte... om dessa saker inte hade hänt hade de inte heller lett till andra saker, som kom ur de där konstiga sakerna som man inte för sitt liv kunde förstå.

Idag läste jag en väns blogg och om hennes lilla hjärta som inte alltid vill slå de rätta slagen. En del av hennes hjärta är dött och fungerar inte, 16% av det fungerade inte för ett tag sen, men idag har det sjunkt till 12% som inte vill fungera. Hennes hjärta har alltså gått från att vara dött till att bli levande igen, det ska vara helt omöjligt enligt alla världens läkare... nu råkar jag ju veta att hon är lycklig och galet kär, och jag är helt övertygad om att hennes hjärta har vuxit sig starkare för att hon är - just lycklig. Här pratar vi om äkta kärlek. Jag är även helt övertygad om att ett hjärta kan gå sönder, inte bara som i hennes fall, men trodde inte att det bokstavligt talat kunde läka igen men nu har vi beviset i henne. Ett hjärta kan visst läka och växa sig starkare!

Jag tycker detta är helt fantastiskt att något som var dött har blivit levande igen och fått en hel läkarkår att klia sig i huvudet. Men kanske är det så att kärlek och känslor är något som vi aldrig kommer förstå oss på och kanske ska vi låta det vara så? Jag blir jätte glad av henne och att hennes hjärta blir helt igen :)  

Det är med detta i bakhuvudet och alla de tusen hemska saker hon har fått gå igenom som man verkligen får sig en tankeställare och därför säger jag att nej, nu räcker det.  
NU är det fan nog med allt gnäll från min sida. Här sitter jag med ett friskt hjärta och har inte förän jag träffade henne fått mig sådana djupa tankeställare om att man verkligen ska vara glad för att man slipper järntrådar i kroppen som måste pressas genom kärl som krampar, ångest och andra hemskheter som varken du eller jag ens kan ana. Jag är frisk. Vi är två flickor med varsitt hjärta, de är sönder på olika sätt men jag ska använda mitt för att göra ditt bättre! Så nu är det slut på att sitta här och tycka synd om mig själv, nu är det NOG.

--
Jag kommer inte sluta undra hur du och din familj mår, vad du gör och om du har det bra, inte heller sluta tänka på dig, skratta åt roliga stunder eller prata om dig och tokigheter du gjorde, sa eller kom på, men framförallt kommer Jag Aldrig Sluta Älska Dig.

Jag vet att det kommer bli något ännu mer fantastiskt av dig och att du kommer gå segrande ur varje strid du ger dig in i, för att du är den du är, det räcker för att vinna - bara vara du. Det har jag alltid vetat och älskat hos dig, det är något visst med dig - det vet du, jag och alla andra. Jag är ledsen för att jag inte på något sätt får vara där och se dig lycklig för det var verkligen det bästa jag visste, när du log som bara du kunde och kisade med ögonen sådär så dom blev små små små och jag visste precis hur många tänder du visade när du log för att du var sådär extra glad och lycklig! (9 st) Det största jag kommer bära med mig från tiden med dig är mig själv. Jag kommer ihåg att du sa till mig i sommras att det är du själv som har varit med och gjort den jag är idag. Jag minns hur du slet och kämpade för att få något ur mig, idag är det inte alls samma Josefine, inte alls. Jag hoppas att du mår bra, det är viktigast. Men här inne får det vara nog med deppande nu.

Hej då dy.


Så svart på vitt, kärlek är inget man ska leka med.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback