ta mina andetag
Det är sjukt vad vissa låtar sätter igång minnen hos en. Som om man inte hade nog med saker i huvudet att tampas och bråka med...
Varje gång jag hör den låten får jag samma galna känsla som rusar genom kroppen. Jag minns det som igår... jag kan känna doften från parfymen du hade på dig, som jag var galen i, jag kan se kläderna du hade på dig, jag kommer ihåg känslorna som fyllde hela mig, det bubblade i mig och det kändes som om man var tvungen å skrika för att det skulle få komma ut - annars hade jag sprängts! Det var galet och det var något jag aldrig känt förut.
Jag hade mina (för tiden) höga mörkblåa jätte snygga acnejeans och en v-ringad mörkblå tröja på mig, med mina guldiga sneakers till, håret blondare än någonsin, lite solbränd och överlycklig. Jag parkerade på gatan, visste inte att jag fick stå på er parkering... dessutom var jag nog förstoppad av andra känslor för att ens reflektera över det faktum att där var en parkering. Mitt hjärta rusade när jag klev ur bilen och gick mot trappan, när plötsligt som skjuten ur en kanon din mormor kommer rusandes mot mig med öppna armar och ger mig jordens största kram och utbrister: Du måste vara Josefine! Jag hade aldrig träffat henne innan och hon lämnade ett tydligt spår hos mig - för alltid.
Sen står du där i dörren i senapsgul tröja med krage på och ler med hela ansiktet, snyggare än någon jag nånsin sett och märkt med min pojkvän. Allt var så nytt, alla mina känslor, att få kyssa någon på riktigt, få känna dina armar runt mig när jag ville, den totala känslostorm som yrde inuti mig och inte visste var den skulle ta vägen. Du var det bästa som fanns och du tog andan ur mig på så många sätt.
Du sprang över till grannen och lånade en film... sen skickade du filmklipp från filmen, via mms till mig en tid efter det. Jag har dom kvar. Och proppsade på mig massa godis när jag skulle hem - för att jag inte skulle somna... och det tog inte många minuter förän första sms:et kom, så många gånger jag har varit nära att köra av vägen när jag varit på väg hem från dig.
Vad du än gör, vad som än händer kommer jag alltid att finnas här och en dag hoppas jag att jag bara ska komma ihåg allt det fina. Känslorna låser jag in, längst in, närmast mig - den Josefine var då. Du kommer alltid alltid alltid alltid alltid alltid alltid finnas kvar hos mig och jag hoppas kunna få förstå en dag - tänk om jag bara kunde förstå.
Minnena av dig håller jag alltid varma, så finns du alltid hos mig, där längst inne - där är det alltid varmt. Där har jag sparat bilderna av Dig och Mig.
Varje gång jag hör den låten får jag samma galna känsla som rusar genom kroppen. Jag minns det som igår... jag kan känna doften från parfymen du hade på dig, som jag var galen i, jag kan se kläderna du hade på dig, jag kommer ihåg känslorna som fyllde hela mig, det bubblade i mig och det kändes som om man var tvungen å skrika för att det skulle få komma ut - annars hade jag sprängts! Det var galet och det var något jag aldrig känt förut.
Jag hade mina (för tiden) höga mörkblåa jätte snygga acnejeans och en v-ringad mörkblå tröja på mig, med mina guldiga sneakers till, håret blondare än någonsin, lite solbränd och överlycklig. Jag parkerade på gatan, visste inte att jag fick stå på er parkering... dessutom var jag nog förstoppad av andra känslor för att ens reflektera över det faktum att där var en parkering. Mitt hjärta rusade när jag klev ur bilen och gick mot trappan, när plötsligt som skjuten ur en kanon din mormor kommer rusandes mot mig med öppna armar och ger mig jordens största kram och utbrister: Du måste vara Josefine! Jag hade aldrig träffat henne innan och hon lämnade ett tydligt spår hos mig - för alltid.
Sen står du där i dörren i senapsgul tröja med krage på och ler med hela ansiktet, snyggare än någon jag nånsin sett och märkt med min pojkvän. Allt var så nytt, alla mina känslor, att få kyssa någon på riktigt, få känna dina armar runt mig när jag ville, den totala känslostorm som yrde inuti mig och inte visste var den skulle ta vägen. Du var det bästa som fanns och du tog andan ur mig på så många sätt.
Du sprang över till grannen och lånade en film... sen skickade du filmklipp från filmen, via mms till mig en tid efter det. Jag har dom kvar. Och proppsade på mig massa godis när jag skulle hem - för att jag inte skulle somna... och det tog inte många minuter förän första sms:et kom, så många gånger jag har varit nära att köra av vägen när jag varit på väg hem från dig.
Vad du än gör, vad som än händer kommer jag alltid att finnas här och en dag hoppas jag att jag bara ska komma ihåg allt det fina. Känslorna låser jag in, längst in, närmast mig - den Josefine var då. Du kommer alltid alltid alltid alltid alltid alltid alltid finnas kvar hos mig och jag hoppas kunna få förstå en dag - tänk om jag bara kunde förstå.
Minnena av dig håller jag alltid varma, så finns du alltid hos mig, där längst inne - där är det alltid varmt. Där har jag sparat bilderna av Dig och Mig.
Kommentarer
Trackback