Du, Jag & Ariel...
Jag vet att jag kan vara lite väl "flickig" ibland med alla mina skor, klänningar, glitter & pärlor men då är Jag väl så. Det finns några saker som en flicka som jag drömmer om och har fantiserat om så länge hon kan komma ihåg. Sina första klackarskor gärna i lack, men dom skulle klappra sådär som mammas gjorde :) Sitt bröllop, vem har inte tittat 800 gånger på Lilla Sjöjungfrun och lipat ikapp med den, eller vem skulle inte ha flera 100 vita duvor som släpptes utanför kyrkan likt Aladdin & Jasmines bröllop, en flicka som jag vill ha en riktig brudklänning men stor kjol och lång slöja! Sedan drömmer hon även om att få gå på bal... Såååå många gånger jag har gått bland klänningarna och fantiserat om vilken jag skulle haft om jag fick gå på bal... så en dag så kommer den där dagen och jag står med inbjudan i handen... Jag ska få gå på Valentin bal!
Först blev jag överlycklig - naturligtvis var min första tanke att jag skulle få ha klänning! :) Sedan sjunker det in... inbjudan var för två... och natten till alla hjärtans dag... skulle jag skratta eller gråta? I sååå många år har jag inte velat något annat än å få gå på bal - med dig. Det har bara varit en fjantig dröm jag haft... men så blir det verkligenhet, eller halva i alla fall... det är bal men du är inte här. Varför kan inte jag få vara lika lycklig som Ariel eller Jasmine, varför ska jag alltid bara få halva drömmar uppfyllda... Är det för att drömmar speglar livet? För att jag själv är halv, blir då mina drömmar likaså, eller rättare sagt, det är bara halva som slår in.
Jag kan se det framför mig, jag vet att du hade älskat min klänning den är sådär klassisk och enkel, svart. Du hade sett helt fantastisk ut i frack. Vi hade ätit och sen hade vi dansat hela natten, bara med varandra och tittat sådär på varann som bara Du & Jag kunde... Ibland var det som att jag kunde se rakt in i själen på dig, jag visste vad du tänkte, ville och innan du sa nåt visste jag vad du skulle säga.
Tänk å få gå på bal med dig... på riktigt. Få vara riktigt nära dig, uppslukad av din närvaro och bara få gunga i takt med musiken, bara Du & Jag... Kommer du ihåg när vi dansade i Kalmar? Mitt i natten dansade vi i min lägenhet, jag har låten som vi dansade till och jag kommer ihåg det som om det vore igår.
HerreGud vad jag saknar dig...
Varför är jag inte Ariel, där allting slutar lyckligt...
Först blev jag överlycklig - naturligtvis var min första tanke att jag skulle få ha klänning! :) Sedan sjunker det in... inbjudan var för två... och natten till alla hjärtans dag... skulle jag skratta eller gråta? I sååå många år har jag inte velat något annat än å få gå på bal - med dig. Det har bara varit en fjantig dröm jag haft... men så blir det verkligenhet, eller halva i alla fall... det är bal men du är inte här. Varför kan inte jag få vara lika lycklig som Ariel eller Jasmine, varför ska jag alltid bara få halva drömmar uppfyllda... Är det för att drömmar speglar livet? För att jag själv är halv, blir då mina drömmar likaså, eller rättare sagt, det är bara halva som slår in.
Jag kan se det framför mig, jag vet att du hade älskat min klänning den är sådär klassisk och enkel, svart. Du hade sett helt fantastisk ut i frack. Vi hade ätit och sen hade vi dansat hela natten, bara med varandra och tittat sådär på varann som bara Du & Jag kunde... Ibland var det som att jag kunde se rakt in i själen på dig, jag visste vad du tänkte, ville och innan du sa nåt visste jag vad du skulle säga.
Tänk å få gå på bal med dig... på riktigt. Få vara riktigt nära dig, uppslukad av din närvaro och bara få gunga i takt med musiken, bara Du & Jag... Kommer du ihåg när vi dansade i Kalmar? Mitt i natten dansade vi i min lägenhet, jag har låten som vi dansade till och jag kommer ihåg det som om det vore igår.
HerreGud vad jag saknar dig...
Varför är jag inte Ariel, där allting slutar lyckligt...
Kommentarer
Trackback