Josefine

När jag hör den är det som om det vore igår... jag kan till och med känna dig runt mig, höra tystnaden och känna värmen från dig...
Musik kan framkalla känslor och minnen som inget, inget, inget annat kan... Varför jag skulle lyssna på den vet jag inte, men jag var tvungen och jag gjorde det - det gick en liten stund men jag log innan det blev för mycket som vällde över - men jag gjorde det, jag log faktiskt när jag tänkte på dig och den :)

Det är sååå mycket Kalmar över den låten, så mycket er röda bil, så mycket maxi, så mycket kladdkaka, så mycket min gamla dator, så mycket kämpande från din sida att få mig å lyssna, så mycket kärlek, så mycket spänning, så mycket Längtan, så mycket mörker, så mycket lakan, men framför allt är det så himla mycket dig - och en ensam mig. Det var den låten jag låg och lyssnade på när du inte var hos mig och precis som nu kunde jag då känna dig i rummet, höra dina andetag, föreställa mig ligga och lyssna på hur ditt hjärta slog - det var helt tyst i rummet och det enda man hörde var dina andetag varvandes med dina hjärtslag... Samtidigt som den ensamheten var hemsk, var den ändå vacker. 
När jag tänker på Kalmar är det precis denna känsla jag har nu, den här låten och du är Kalmar för mig. 

 
Så länge mitt hjärta det slår...