Mormor.
Jag har inte haft något att greppa om, har de känts som, det har varit jag mot mina egna tankar och värderingar på något vis. Det har varit en hemskt jobbig vecka/or.
När det är sådär extra jobbigt lyckas jag alltid finna mig själv med å sitta å tänka på min mormor och det kommer alltid små saker som påminner om henne. Jag vet inte vad det är men det är något med min mormor som jag inte sett hos nån annan. Jag förlorade henne för några år sen och det går inte många dagar utan att jag påminns av henne, hon var en stor del av mig.
Nu senast när jag var hemma hittade jag ett silversmycke som min moster gav till mig när mormor gått bort, hon sa att detta skulle jag ha, det hade mormor bestämt. Jag hade helt glömt bort det, numera finns det här hos mig och jag har det bara på mig vid seriösa tillställningar.
Förra gången när de va sådär extra jävla skit åt helvete jobbigt - vi säger inte mer än så. Jag satt på stationen och väntade på att gå till jobbet, när jag får syn på henne. Denna lilla tant, ser exakt ut som min mormor, samma kappa, väska och basker. och exakt samma längd, lockar och färg på håret... jag har aldrig varit med om en mer konstig känsla. Allt hår på mina armar ställde sig rakt upp och flera rysningar gick genom kroppen på mig. När den lilla tanten sen kommer fram till mig och tar tag i mina händer och säger: "här ska du få, i allt elände" och i min hand lämnar hon 2 stycken lappar som var ihop vecklade, rysningarna jag hade övergick till lätta små skakningar... jag vågade knappt titta på lapparna, jag kunde inte slita blicken från den lilla tanten, hon tog rull trappan och åkte upp. Lapparna jag hade fått av henne var bibeltexter... och när jag kom till jobbet den dagen, tittade alla på mig och frågade om jag hade sett ett spöke, jag var alldeles likblek i ansiktet.
Sen den dagen är jag övertygad om att min mormor finns hos mig mer än jag tror och vet, hon sitter på ett stort fluffigt moln med stora vita änglavingar och dinglar med benen och tittar på oss allihop.
Nu dom senaste dagarna har jag vid ungefär 2 eller 3 tillfällen kunnat se hur de glittrar till lite speciellt i ögonvrån. Och idag ringde morfar till mig för första gången sen jag flyttade hit, han berättade att han hade sett en film av en kille som bodde här, han hade filmat på gården och med på filmen hade både mormor och morfar varit. Jag hörde hur han bröt när han sa de... de va jätte jobbigt å se de sa han, vilket jag verkligen kan förstå, än idag är det jätte jobbigt å se henne på bild utan att bita sig själv i läppen. Att få se henne på film, med både ljud och rörelse måste ha varit jätte jobbigt. Som han saknar henne. Som morfar sa, Min Inga-Lisa...
Hon va mångas Inga-Lisa men jag vet att hon finns med mig i allt jag gör och ställer till med. Hon kan kännas extra nära ibland när man önskar att hon hade funnits där med sin stora famn och kramat en sådär jätte hårt, så de nästan gjorde ont och sen hade vi gjort köttbullar eller bakat pepparkakor! Att man kan sakna en person på de där sättet är något man bara får leva med. Hon är borta rent tekniskt sett, men själsligt är hon med oss varje dag och finns i mångas hjärtan - hon fyller en stor del av mitt.
Update.
Vi började en ny kurs idag... "Det digitala samhället" och jag förstår inte för mitt liv vad jag har gett mig in på - helt frivilligt dessutom och som pricken över iet så betalar jag för å läsa något som ja inte tycker är intressant för fem jävla öre. Det digitala samhället.. hallå hallå?! Jag kan bara hoppas att nästa år är bättre med engelska och lite klassisk stads vetenskap, lite riktiga ämnen. Läraren ja, inte vet jag va man ska säga om honom... han sa att han var förkyld så han var kanske inte i sitt esse, vad vet jag? Jag tror dock att han har en släng av dyslexi, där va en hel del stavfel på hans papper och slides. Inget ont för de, absolut inte, vi får ge honom lite tid å tillfriskna.
Annars då? Ja vill skryta med att jag har Kalmar kommuns renaste toalett! Jag tog mig an allt där inne idag... har dock inte vågat mig ner i ventilen i duschen efter det jag hittade i ventilen i hadfatet... AAAA!!
FY FAN!!! Städade tom. duschen!? Imorn ska resten av mina små kvadrat också städas... allt för att inte läsa "internet galaxen"... menar VAD är det, i min värld är det INGET man läser om... å jösses, ja undrar ja hur de slutar, hej å hå omtenta! Fasen me, nej ja ska ge de en chans... en riktig! Men ändå fan me!
Imorn serveras fiskpinnar... och resten av veckan me för den sakens skull... har man ingen frys och ett packe med 30 st fiskpinnar så är det bara till å steka, äta å hålla käft.
Kom tillbaka igår och fick en telefon räkning på nästan 700 kr, man tackar TELIA!!! Jag bytte abonemang för att de skulle bli billigare, nånstans på vägen har vi missuppfattat varandra - Big Time!
En stor eloge till Swedbank i Kalmar som har Super trevlig personal!! Verkligen jätte snälla och trevliga allihop, så trevliga att ja numera skiter i allt vad Sparbanken i lilla Tyringe heter.
Och en sak till, Justin Timberlake är verkligen INTE bra.
Sådär... en lägesrapport just nu. Jo! Ja ska misann investera i ett par nya gardiner här inne, så kan lantliga lotta fara å flyga! Tack å Hej leverpastej!
Helvete igen.
Det är väl ett allmänt fakta... alla känner kanske så nån gång men ibland är det bara inte kul å leva.
För tillfället är allting i min värld upp och ner och jag står inte stadigt någonstans. Inte med mitt val av skola/utbildning, mina egna tankar och värderingar eller mina nära och kära.
Tänk att få åka bort från allting och bara fundera på vad jag vill med mitt liv. Vet inte vad detta är, någon slags djupgående 21 års kris? Jag kan inte sova på nätterna, vaknar alldeles kallsvettig, dom få gånger jag lyckas somna. Way Way för tidigt i klimakteriet kanske, ja fy fan va skönt de hade varit slippa mens helvetet och veta att nu är det minsann för sent!
Min flytt hit skulle bli början på mitt nya liv, vilket liv? Detta är inte kul. Jag har gått upp 3 kg och alla dom kilona har lagt sig på ja Magen, naturligtvis. Tankspridd är bara förnamnet till vad jag är. Jag gick ner till affären för att köpa potatis, det var det enda jag egentligen skulle ha, jag kom där ifrån med saker för 98 kr och när jag kommer hem - ingen potatis. Eller stå å trycka på volym knappen på fjärrkontrollen till Cd:n utan att de höjs, nej det är för att du trycker på fel knapp... och det tog dig en sisådär 20 sekunder innan du fattade det!
Pappa skaffar plast barn som tydligen är bra mycket roligare än sina egna, eller iaf mig. Varje dag är ett nytt litet helvete på ett eller annat sätt. Och ärligt talat så vet jag inte hur mycket jag kan ta innan det rinner över... det kommer rinna över - var så säkra, frågan är dock när, det har varit halv fullt sedan länge.
Nu ska jag gå å planera min hemresa och se om jag kan slänga in en klipptid nånstans, jag ska minsann göra en Gynning!
Nej, nu e allt bara fan - faktiskt.
Tillbaka.
Tillbaka. Tillbaka i Kalmar.
Christel åker till Australien och kommer hem? - Ingen vet. Jag mögar på här uppe... hur man frivilligt vill leva under existens minimum, det är ju en fråga som ekar i skallen på mig mer än vanligt just nu. Det satt en kvinna brevid mig på tåget, hon såg sådär typisk ut... lite halv mullig, jeans kjol och en tröja i en skrikig jätte omodern färg, en sån som aldrig färgat håret i hela sitt liv, en typisk råtta. Hon satt med benen i kors hela resan och sin handväska i knäet och tuggade tiggummi och fösökte se lite sofistikerad ut. Pricken över iet kom när hon skulle ta på sig sin kappa och krönte verket med en SKIT ful VIT mössa, som hon knölade på sig. Total kaos. Jag satt å tänkte för mig själv, sån medelmåtta ska jag aldrig bli.
Just nu är livet allmänt jävligt.
Bikini del 2. + tid?
Helgen har varit många gånger underbar på alla sätt! :) Vad är gjort idag då? Jaaa... läser man internationell kommunikation i Kalmar får man sitta å pyssla me sånt här, till en TENTA! Nu har Josefine kanske tagit det ett steg längre än vad man behövde men ändå. Jag har gjort en Exakt kopia, ja Exakt, av min egen klocka och ska sen ha en presentation om tid. Jaha, va ska man säga om tid då?
Anledningen till den undersköna avbildningen var att min klocka har stannat och jag tycks roligt nog inte ha tid å byta batteri i den... ;P Eller e de kanske ork? Vi kör på tid.
Övrigt tycker jag att den klockan och tiden "i den" symboliserar mig på ett hahaha - klockrent sätt. Liten, nätt, glittrig och väger nästan ingenting - att den är i plast drar jag dock inga paraleller till. Fan va ego å tänka på sig själv när man ser sin klockan eller hålla ett föredrag om tid och sen koppla det till sig själv... Nej, varför de? Det är min klocka, mitt liv och min tid, jag lever efter den här... I ärlighetens namn så är det denna lilla klocka som styr mitt liv, jag är en sån person som verkligen lever och går efter klockan. Saker som "när klockan är xxx gör ja det, eller ska jag ha gjort det" är mer än vanligt förekommande i min värld.
Att inte ha en fungerande klocka på armen är fruktansvärt frustrerande, att inte när som helst kunna ta tiden och avgöra om man är i tid eller inte. Oavsett hur man vrider och vänder på det så är det faktiskt tiden och klockorna i sig som styr vår värld, vare sig man vill eller inte. Sen kan man ju tycka bra eller illa om det... för mig funkar det jätte bra å leva i en värld fylld av klockor och folk som rusar efter dom.
Min tid började onsdagen den 2 oktober kl 13.35, när den slutar tänker jag inte uttala mig om.
Åldersnojja?
Det slog mig, en som vanligt rätt sömnlös natt... att jag fyller 22 år detta året - visst det är en stund tills dess men ändå... 3 år. Jag är 24 när jag är klar med min utbildning, vart tar mitt liv mig sen?
Visst skall man vänta med allt ovanstående tills tiden är rätt men det är ändå lite skrämmande... när jag och Emilie pratade och fantiserade om siffran 25 kändes den så långt borta... det är den ju inte!!
Ludde tar studenten i år, vart tog den lille jobbige killen med mega lockigt vitt hår vägen? Om det är detta folk menar med att tiden går så fort... så Instämmer jag!