Josefine

Hade någon talat om för mig den där dagen när jag satt på parkeringen på Väla och väntade med hjärtat rusande under tröjan på mig att jag skulle bli stört kär i anledningen till att ja satt i en bil och nästan kräktes av nervositet, hade jag inte trott denna någon. Jag har få gånger i mitt liv varit så nervös som då, de va den gången och när jag konfirmerades och skulle läsa inför en fullsatt kyrka. När mobilen ringde stod det mig upp i halsen, minuterna innan hade jag ringt till Rebecca och flåsat fram hur nervös jag var... nu ringde han!! Det var på stapplande ben jag klev ur bilen och började titta mig omkring på parkeringen, de va inte en bil utan säkert hundratals, tankarna som flög genom skallen på mig var främst, BRA, nu ska ja stå här å irra som en fjant, hur ser de ut!? Prompt bestämd på punkten att jag skulle Inte göra bort mig, när vi skildes åt skulle jag vara den absolut coolaste människa han nånsin träffat - mhm...(?) :P "Jag ser dig!" säger han. Var jag nervös innan, ja vad var detta nu då!? "Titta åt höger!"
Vilket jävla håll e nu höger Josefine!? Vänd dig inte åt fel håll!! "Nej andra hållet...!" Fan, typisch!!!!!!! 
Så stod han plötsligt där, i rutig skjorta, jeans och politbrillorna lös i kapp med solen, det var som taget ur top gun! Så va det de där med jordens mest felfria människa... jag hade hittat honom, men VAD gör jag nu?! "Hej!!" Så löste han det med en kram, en kram (!) Självklart, varför tänkte inte jag på de!? Vid detta laget, var jag tacksam över det faktum att jag stod på benen och att mitt hjärta inte syntes dunka!! De e konstigt, när jag tänker på det, kan ja få precis samma känsla idag som jag hade då och jag kan känna hjärtat slå fortare för varje tanke som hittar tillbaka och man upptäcker nya saker å skratta åt som då bara var ett enda flimmer av nervositet. Efter från min sida, några staplande fraser med huvudet fullt av "Tänk på vad du säger, hur du står, hur du går!!" "Tänk om ja har en fläck på byxorna där bak?!" "Gud, vad snygg han e!" "Titta inte för mycket på honom!" "Han får inte tro att du bara är något man plockar - nej nej." "Om jag tar av mig solglasögonen nu, var tittar jag då - utan att de blir pinsamt?!" "Faaan, va snygg han e" " E de verkligen han?" "Säg något!! Josefine, säg något, inte för uppenbart, utan sådär lagom bra fräckt!" åkte vi i hans bil in till Helsingborg och tog oss ner till stranden. Där blev vi sittandes en bra stund och så jag kämpade för att inte verka intresserad, herregud om man kunde kämpa så alltid hade jag kommit långt! Jag tittade förmodligen ut över havet mer än på honom, jag blev knäpp när han skulle gå å köpa nåt å dricka - nej nej, de ska han Inte! Tji, fick jag när jag stod där med en burk i handen - betalad av, ja just de...-honom. Det jag aldrig ska glömma var mitt klädval den där dagen, haha dagen till ära har jag samma byxor på mig idag som då. Efter måååånga klädbyten innan de begav sig så blev det linnebyxor!? ljusa!? I haremstyle?! Hur orolig var jag över att de skulle bli fläckar på dom?! Dessutom hade ja knytit dom så hårt så ja knappt kände benen, mer för att dom inte skulle gå upp och jag skulle behöva oroa mig över det hela dagen, öh?! För de lyckades jag ju me... Hur som helst, tiden flög iväg och vi reste oss upp och gick en bit bort. Efter en stund hittade vi ett pra gungor och bestämde oss för att pröva ett! Vi lyckades jaga bort ett mycket förälskat par, som bara hade varandra, en filt och en vatten pistol. Av hela stranden lyckas vi landa hos Helsingborgs mest nyförälskade par, denna gången var det inte top gun, det var inte min film, utan det var de där parets, säg, borta med vinden? ;P I mitt stilla sinne tänkte jag, jävla töntar. Innan jag visste ordet av var det jag som satt på en gång lutandes över en annan med mina läppar mot nån annans och ljudet av krockande solgalsögon uppstod. Jag har aldrig varit med om en kille som faktiskt frågat innan om han fick kyssa mig! Och vad säger jag!?? "Mhm!!" Det var inte det att jag inte ville, herregud vad jag ville! Men det skulle absolut INTE vara jag som tog de steget, nej nej nej. Men Åhååå så bra de blev! 
När det blev dags för mig å åka hem var jag 110% BOMB säker på att -honom hör jag aldrig mer från!- JOHO, för på något underligt vis så hade jag lyckats, jag VAR jordens coolaste människa, för som vi hördes! Och för var dag som gick blev det bättre och bättre och idag har vi varit tillsammans i ett helt år! Det har varit ett år likt en bergochdal bana, ibland med bälte inbland utan. Jag saknar honom när han inte är här och saknar honom när han är här och jag befinner mig på säg, toan!? Nu ska jag vara helt ärlig - att sakna en människa som befinner sig i rummet brevid dig trodde jag inte var möjligt och shit så fjantigt! Såna där gaggigggga gulligull par var det värsta som fanns innan, MEN, det kan man tycka tills dess att man själv trillar dit - FETT! Det är inte förrän du får uppleva det själv som du på allvar kan yttra dig om det! Inte förrän dess, och den där dagen på parkeringen hade jag inga förväntningar som helst på vad som komma skulle! Inte en enda. Och så hände det! Nu är det jag som är fullt kapabel till att sakna en människa när man e på toa, hålla handen på stan, pussa någon mitt på torget, i kassan på maxi, t.om. framför mina föräldrar!! På fullaste allvar så var det inte något jag alls förväntade skulle hända mig någonsin. Jag vet, det låter skit tramsigt men vänta ska ni få se och det är inte riktigt kärlek förrän du har en pojkvän som är villig å peta ut bananerna ur din flygande jacob för att du inte tycker om dom! DET mina vänner är äkta kärlek det! Så till denna underbara Tom Cruise ;) lookalike - Tack för att du visat mig hur det ska vara - på riktigt! Visst det har inte alltid varit lätt men tänker jag tillbaka på året så är det bara det bra jag kan komma ihåg och kommer komma ihåg så länge jag är vid mina sinnes fulla bruk. Tack för att du varje dag visar hur äkta kärlek skall gå till - på riktigt! Och du har gjort saker för mig som jag inte trodde var möjligt. Tack för att du alltid står vid min sida, Rasmus. Till alla er som inte visste det, så älskar jag honom och om du nu lyckats undgå det Rasmus så Älskar jag Dig.      

///Josefine.

Så vad hände med den där dieten..? Jaaaa... ehhh... jooo... den pågår... (lite) Dock på fel sätt.
MEN, jag var faktiskt riktigt duktig de första dagarna, iofs kunde man räkna de ja ätit på en hand men ja höll mig såå borta från socker... så va de ju då så att igår köpte jag godis och det MÅSTE vara såhär, att när du inte har ätit socker på ett tag, så när du väl gör de, så slår de slint ut av bara fan! Klockan 04.00 i natt var Josefine KLAR vaken och inte en tanke på å sova...de va mindre kul å gå upp imorse, dock.
Ja visst, diet å diet, nu just nu e de diet på hög nivå, inte frivilligt dock utan för att jag e sååå pank!! :S
För att testa mig själv, gick jag nästan två dagar utan å äta helt, jag åt ytterst lite och det är inget jag rekommenderar... gud, hon e ju totalt DUM i huvudet ju! Ja kanske... men vaddå, man måste ju prova om de e som alla säger och ja de e de... du blir helt lealös! Lyfta ett finger blir fan jobbigt, du mår illa, får SJUKT ont i magen, men å andra sidan så passade mina byxor sjukt bra den dagen! hahaha, nej skämt å sido - jag vet att de inte e bra, men man kan ju få skämta, när det inte finns något annat å skämta om idag - denna för jävligt tråkiga dag. Känns som att alla gör något utom jag... vad gör Josefine när hon inte har något å göra? Joooo... *trumvirvel* STÄDAR! Vaaa? Gör hon...? !!!! OVANLIGT?! Ja, så nu har jag iaf rent omkring mig... så de så. Om de nu ska va nåt å skryta med... ;P

Nehe om man skulle ta nåt å äta? yoggi men 0,1% fetthalt UTAN tillsatt socker eller slå på stort med en varma koppen? :P 

höhöhöhööö...