Midsommar + Ludde = för Skåne i tiden.

image14image16

Midsommar helgen firades på ett alldeles utmärkt sätt i Mellbystrand med Sandra och Daniel, en mycket mycket lyckad tillställning tycker vi. På vägen hemfrån Mellby körde vi längs motorvägen då det slog mig - herrejösses vad vackert det är här nere och alla städer ligger längs ett band. Du kan ta dig till större städer på mindre än en timme och med solen i ansiktet kunde jag snabbt konstatera att det är så fint! Ovanifrån sett bildar de gröna gräs fälten ett enda stort lapptäcke tillsammans med knall gula rapsfält och blodröda vallmofält. Inom loppet av två timmar kan man ta sig via Malmö, Helsingborg, Ängelholm, Laholm, Halmstad. Tröttnar man tar man tåget eller bilen till Köpenhamn. När jag och Rasmus planerar resa till slutet av sommaren, hur många kan jämföra priser från två flygplatser? Det är med fast beslutenhet jag säger detta: Mig finner man i Skåne och så kommer alltid vara fallet. Här kan man prata ifred utan att folk tittar på en som om man kommer från mars, här kan jag rulla på mina "R" ifrrrrrred! ;) Hur i hela friden kommer Ludde in i bilden då?
Jo familjen Palmgren intar nu en ny epok. Både jag å Ludde har flyttat hemifrån. Ludde tog sina väskor och for mot Norge imorse. Jag låg länge och tänkte på hur konstigt allting är. Han har tagit studenten och är stor nu. Det känns på allvar som det var igår vi badade i poolen, lekte i sandlådan, kollade på film, jag blev slagen av honom när vi spelade Aladin på vårt super mega hightecha SEGA! :) hahahah! Bråkar gör vi jämt, hahaha och har kul har vi oxå jämt! Nu blir det som mamma säger, helt tyst. Ingen som kommer lunkandes och slänger saker efter sig. När jag låg och tänkte på hur snabbt allting gått och hur han alltid kommer vara liten liten jätte störig lillebror med knall vitt lockigt hår som släpade hela skogen med sig hem när han kom från skolan, kunde jag på allvar känna hur det kändes när vi var små och det bara var jag, mamma, pappa & Ludde. På nåt konstigt vis kunde jag för en stund känna exakt hur det kändes när jag och Ludde for iväg i våra badrockar i full mundering bestående av uppblåstbara  späckhuggare och badbollar och hade bara poolen i sikte när vi var i Frankrike. Samma känsla som infann sig då kom rusandes över mig och jag fick nån slags flash back! Det är konstiga saker livet bjuder på. Det här med att bli vuxen är en sak, det är en helt annan sak att se någon annan bli det.
Jag önskar lillebror all lycka till och jag ska bara understryka att DU är välkommen hem när du vill och trivs du inte så kommer jag personligen och hämtar dig! - Inga problem! Min lille Ludde! Jag Älskar dig.
image13 

Jag är sjuk.

image11
Varje dag är jag där inne, inne på sidan och tittar på det som jag egentligen inte borde titta på för då vet jag att de slutar med ett kraftigt avdrag på kontot. Men de va ju fan me va fina klänningar dom har! Jag säger inte var, haha, vill inte riskera att dom tar slut... ;) Men det är något helt sjukt!!! Och klänningen jag spanat på sen jag hittade sidan finns nu åter i lager i min storlek!!! i MIN storlek!!! Och är prissänkt... mhm. Nu väntar jag på att mamma ska komma hem och övertala mig och tala om vilken klänning som e finast!!! :) hahhahaha!! Jag må va sjuk, ska det vara så att pulsen rusar iväg när man tittar på en klänning? Ska det vara så? - förmodligen inte. Det bildas sjukt stora skrattgropar på en när paketet ligger på bordet och det är som julafton när man var 5!!! Man fullständigt kastar sig över paketet!!! Det är underbart, ännu mer underbart när det passar och är så sjukt mycket finare i verkligheten än på den lilla bilden!!! Heaven!!! Jag är sjuk. - Må va.... Eller så är jag vad man kallar en typisch tjej, - må oxå va....


Stick!

Okej, det finns fobier för allt - spindlar, möss, höga höjder osv... sen finns det dom som lider av SJUK SJUK rädsla för nålar dvs. sprutor. Vad gör man då när man måste mötas öga mot öga med sin värsta farhåg? Jo man gör som jag, oroar sig som fan de senaste dygnen, sover inte på nätterna, när man väl råkar somna vaknar man kallsvettig av mardrömmar, när dagen är inne är man så nervös så man nästintill kräks och vill INTE.
Jag har alltså tagit bort ett födelsemärke som satt på magen. Lite konstigt är det allt för det har suttit där så länge och nu är det borta... Hur fan gör man då? Jo man kan göra som jag, ta en ipren, kleta stället du ska karva bort fullt med bedövningssalva och ta med sig sin ängel till pojkvän å gå för att möta din skräck. Behöva upptäcka att den jävla bedövningssalvan inte fungerar, sen att bedövningen som efter många om och men stacks in i min mage, förmodligen inte räckte eftersom det stack till i allt hon gjorde. "Det gör inte ont..." Jo, det gör det visst de, det finns inte en levande själv som inte kan säga att det inte gör ont. Särskilt ont gör det när man får en tant till doktor som inte bedövar tillräckligt. Känner jag mig själv så kommer detta söka mig i flera dagar då det får hela mig att skaka och rysa när jag tänker tillbaka på det. Jag ska avsluta denna dag med att säga: Fy Fan vad ont det gjorde!