VG & ett mycket efterlängtat G!

Jag fick mitt allra första Master VG förra veckan! :)
Och jag och Sophia klarade Ä N T L I G E N statistiken! ----> ÄNTLIGEEEEN!!!!

Det är svårt att beskriva hur det känns när något som har gnagt på en sen innan jul, inneburit många sömnlösa nätter och för att citera Sophia själv: Detta har gett oss magsår, släpper!
Både jag och Sophia var ungefär 3 mm från att hoppa av i julas på grund av denna kurs. Vi har fått utslag som kliade som faaasen på armarna, små röda prickar som vi drogs med under vintern och våren. Sen helt plötsligt en onsdagkväll i juli så kommer det ett mail med orden: Godkända. Sophia jobbade och har ingen teckning på jobbet, jag satt där och stirrade på skärmen och visste att jag kunde ringa till alla och gapa om hur fantastiskt underbart detta var men det var bara hon som skulle förstå. Jag skrek in ett meddelande på hennes mobilsvar och skickade sms, la det på facebook och tårarna sprutade från ögonen och pulsen var jätte hög. Det är över nu... det är verkligen över nu. Undra om vi egentligen riktigt har fattat det än? :) Det är öööööööööver, nu är det ett år kvar och om dessa två metod och vetenskapsteorikurser har gått ja då ska tammefaaaan resten av programmet det också! Det vore väl fan annars.

Nu ska jag gå och lägga mig med en jätte huvudvärk men det gör jag i mina nya lakan, vita med blåa stjärnor på! :)
 

Nu är det jag, du & Top Gun - så som jag vill, känner och kan.

Jag tycker mig känna igen den här rubriken...
Har precis tittat på filmen som gick som en av tv4+'s sommarpärlor. Den var nästan lika bra som sist.

Det är fullmåne ute ikväll, månen kastar ett konstigt ljus mellan persinennerna och nuddar tv;n. Jag sitter i morgonrock med tre kuddar omkring mig, mitt hår är halvtorrt och lite lätt lockigt, mina ben är något solbrända efter dagens terassol, benen ser ännu brunare ut i månskenet. "I want him back..." ljuder från tv;n. Jag hör det precis efter jag har delat på ballerinakexet och skrapat av nougaten i mitten med den ljusa delen av kexet - det smakar salt... Jag ryggar strax - innan jag inser att det trillat en tår längs min något röda kind, det är plötsligt jätte varmt i rummet som månen lyser upp.
Strålarna träffar inte tv;n längre - de lyser på hyllan och min del av rummet är mörkare.

Vad hände?

Palla.

Jag vet att det svänger hej vilt här... ena dagen har jag världens bästa jobb - nu har jag inte det. Jag är så trött på det! Det är som att hjärnan slutar fungera när människorna stiger innanför dörren hos oss.
"Kvitto? Det var det ingen som sa till mig, ska man ha det med sig?!" Jag orkar inte prata om det längre, undra hur många tusen och åter tusen gånger jag har förklarat varför MAN SKA HA SITT JÄVLA KVITTO MED SIG?!?!?! u har jag börjat peka på en av våra tio skyltar som säger att man ska ha kvitto med sig.
Det blir nog ett jävla liv i luckan om det kommer in nån annan och säger hej, jag heter Maria Svensson och ska hämta ut min brudklänning - och det inte är hon.
KLART som jävla faaaan att man måste kunna visa att det är din klänning du ska hämta ut!!!!!!! Prova gå in på en guldsmed utan kvitto och hämta ut något... DET GÅR INTE. Hur vore det om man tänkte lite själv?
Eller, de här: "Jag ska avboka en klänning" Jaha? Har du kvitto på den?? "Nej, men det är en sån vit, med sånt långt vitt där bak..." OKEJ?!?!!?!?!?!?!?!?!?!? jaaaahaaaa! I D I O T ! ! ! Eller, "jag skulle vilja ha en underkjol till min klänning" jaaaa.... men vad faaaan har du för klänning?!?!? Vi har ungefär 12 olika modeller på underkjolar... men visst, jag kan precis hur din klännign ser ut - EXAKT, du är min enda kund under denna sommaren...!!!!!!

JAG ORKAR INTE MER!!!!!!! Hade folk kunnat tänka själva, hade det varit mkt roligare och lättare!
Jag är så trött på det nu, och jag skulle ha gett mig själv mycket mycket mer semester i sommar, just nu dööör jag av längtan tills jag får vara ledig.... jag behöver det sååå!
Det jag gör är så ouppskattat - trots jätte fina ord. Men man får ta så förbannat mycket skit av folk som tror att det bara finns dom och ska ha ALLT, och det ska sitta PERFEKT för i princip inga pengar alls... köper du en brudklänning för 2000kr kan man inte räkna med att allt sitter som en smäck. Jämför en klänning för 2000kr och en för 20 000 kr, någon skillnad måste det ju uppenbarligen finnas... jg säger inte att den för 20 000 kr är finare, verkligen INTE. Men man kan inte få den passformen om man inte betalar mer... det går inte. Det borde folk förstå...? mmmm absolut. MEN gör dom det?!?!?!? NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!

Ta med dig skor och bh när du kommer för att prova ut klänningen, "SKOR & BH skulle man ha det med sig?!?!?!?!"

Antingen har det tappat för all tid och evighet. Eller så behöver jag en låååång paus och hitta det roliga igen och det som jag vet att jag är jävligt bra på. Men just nu finns det inte, för jag orkar inte slava för fler människor. Det står mig upp i halsen och det enda jag vill är att SKRIKA dom rakt upp i ansiktet: GÖR DET SJÄLV DÅÅÅÅ =!)(#!(#("#("(!"¤("¤!#=)!=?"#!? eller VAD FAAAAAAAAAAAAAAAAN TROR DU?!?!?!?!

Så ja, nu gå rjag och lägger mig. Ska ju jobba imorn........
Avreagera. mmmhm.

"If he doesn't call - do you think I should call him?"//Flashdance

Paula och Christian gifte sig i helgen - ett fantastiskt bröllop och Paula var strålande vacker i sin klänning och slöja!
Det är svårt att inte låta bli att tänka på sig själv när man sitter där och gläds över ett annat pars lycka. Det är dom där små sakerna som en kindstrykning över en lite lätt skäggig kind, en hand i en annan, en tår av lycka som trillar längs den där kinden, en kyss på handen som följs av en blick som i tysthet säger: Jag skulle göra allt och lite till för dig.

Där sitter man och är lika lycklig med dom, när tanken slår en. Kommer någon nånsin titta på mig med den blicken, kommer jag nånsin kunna göra så att någon gråter av lycka vid endast min uppenbarelse?

När nästa tanke sköljer över en, vad vill du ha då?
Jag skulle vilja ha någon som lyssnar och kommer ihåg det jag säger för att denne någon vill veta saker om mig, någon som bryr sig om mig på ett sätt som ingen annan gör, någon som tittar på mig med den där blicken och möts av en likadan.
Jag vill ha någon som tar min hand när jag minst anar det.

Jag vill ha någon som kör efter mig för att kolla så att jag kom säkert hem.
Jag vill ha någon som kämpar lika hårt för mina drömmar som jag själv.
Jag vill ha någon att dela drömmar med.
Jag vill ha någon som drar ut stolen för mig.
Jag vill ha någon som lägger sin hand på mitt ben när vi kör bil.
Jag vill ha någon att skratta med.
Jag vill ha någon som tar kort.
Jag vill ha någon som står med båda fötterna på jorden när inte jag gör det.
Jag vill så mycket....

Det är verkligen helt galet att jag fortfarande gör sådär. Men det är inte konstigt att jag gör sådär.