"May the force be with you"
Det har nog inte lagt sig riktigt än, ena stunden är jag livrädd, ledsen, arg, förvirrad och tror inte på det. Utan att låta för uppstoppad så tycker jag själv att jag är en god människa. Jag tycker att jag försöker finnas för alla som behöver mig, jag lyssnar och ger så mycket jag bara kan. Jag ser till andras bästa före mig själv och mår bra när mina nära mår bra.
Hur kommer det sig då att jag själv inte bara skulle kunna få "vara" helt utan problem ett litet tag i alla fall... När det ena börjar avta kommer det något nytt och om det som nu står i brevet som kom idag stämmer, har jag lyckats utsätta mig själv för fara för min goda viljas skull. Hur långt ska man egentligen gå i sin strävan för andra människors skull? Jag slås hela tiden av den dubbelmoral som råder här, jag förstår inte... livet går verkligen en väg som man själv inte rår på.
Min pappa har sagt att han älskar mig 1 gång innan, vad jag kan komma ihåg. Nu stack han in huvudet i mitt rum, kramade mig och sa "älskar dig" och tänk på det som dom sa i Star Wars: May the force be with you.
Ärligt, detta är väldigt otäckt.
Hur kommer det sig då att jag själv inte bara skulle kunna få "vara" helt utan problem ett litet tag i alla fall... När det ena börjar avta kommer det något nytt och om det som nu står i brevet som kom idag stämmer, har jag lyckats utsätta mig själv för fara för min goda viljas skull. Hur långt ska man egentligen gå i sin strävan för andra människors skull? Jag slås hela tiden av den dubbelmoral som råder här, jag förstår inte... livet går verkligen en väg som man själv inte rår på.
Min pappa har sagt att han älskar mig 1 gång innan, vad jag kan komma ihåg. Nu stack han in huvudet i mitt rum, kramade mig och sa "älskar dig" och tänk på det som dom sa i Star Wars: May the force be with you.
Ärligt, detta är väldigt otäckt.