Josefine

Jag och Scull hade ett djupare samtal på knutpunkten idag... när han frågade mig om jag trodde på att det fanns någon för alla? Jag gör ju det, så mitt svar blev ja. Sedan kommenterar han detta med att säga "I think there are many persons for each of your needs, one for you financial needs, one for your sexual needs, one for your hunger needs,one for your shoe needs, one for your serious needs, I don't think you can find all of that in one single person..." Har han rätt? Kan det faktiskt vara så? Tänker man på det är det ganska omöjligt ändå att man skulle kunna hitta EN person som ska lyckas med att tillfredställa precis alla våra behov. Tanken förföljer mig, för jag har aldrig riktigt sett det på det viset...

Naken Kärlek

Sex är väl ändå bättre med full gnista, åtrå och en satans massa passion, sådär så att du dööör om du inte får det du vill! Spricker av vilja och längtan medan pulsen ökar och du kan känna den i varje liten del av dig, med svetten pärlandes ner för ryggen... lakanen prasslar och lindas runt er. En känsla av lust som du inte ens i din vildaste fantasi kunde ana att du hade, med ett sug i ögonen som saknar slut samtidigt som dom glittrar ikapp med ett par andra! Helt övertygad om att det inte kan bli bättre men det blir bättre och bättre för varje sekund som går och hjärtat fullkomligt rusar!! Det bildas som en egen liten värld, där alla sinnen släpper och tankar är något du inte längre känner... du är totalt uppslukad. 

Det är häftigt...
 

Jag vet att jag kan vara lite väl "flickig" ibland med alla mina skor, klänningar, glitter & pärlor men då är Jag väl så. Det finns några saker som en flicka som jag drömmer om och har fantiserat om så länge hon kan komma ihåg. Sina första klackarskor gärna i lack, men dom skulle klappra sådär som mammas gjorde :) Sitt bröllop, vem har inte tittat 800 gånger på Lilla Sjöjungfrun och lipat ikapp med den, eller vem skulle inte ha flera 100 vita duvor som släpptes utanför kyrkan likt Aladdin & Jasmines bröllop, en flicka som jag vill ha en riktig brudklänning men stor kjol och lång slöja! Sedan drömmer hon även om att få gå på bal... Såååå många gånger jag har gått bland klänningarna och fantiserat om vilken jag skulle haft om jag fick gå på bal... så en dag så kommer den där dagen och jag står med inbjudan i handen... Jag ska få gå på Valentin bal!

Först blev jag överlycklig - naturligtvis var min första tanke att jag skulle få ha klänning! :) Sedan sjunker det in... inbjudan var för två... och natten till alla hjärtans dag... skulle jag skratta eller gråta? I sååå många år har jag inte velat något annat än å få gå på bal - med dig. Det har bara varit en fjantig dröm jag haft... men så blir det verkligenhet, eller halva i alla fall... det är bal men du är inte här. Varför kan inte jag få vara lika lycklig som Ariel eller Jasmine, varför ska jag alltid bara få halva drömmar uppfyllda... Är det för att drömmar speglar livet? För att jag själv är halv, blir då mina drömmar likaså, eller rättare sagt, det är bara halva som slår in.

Jag kan se det framför mig, jag vet att du hade älskat min klänning den är sådär klassisk och enkel, svart. Du hade sett helt fantastisk ut i frack. Vi hade ätit och sen hade vi dansat hela natten, bara med varandra och tittat sådär på varann som bara Du & Jag kunde... Ibland var det som att jag kunde se rakt in i själen på dig, jag visste vad du tänkte, ville och innan du sa nåt visste jag vad du skulle säga.

Tänk å få gå på bal med dig... på riktigt. Få vara riktigt nära dig, uppslukad av din närvaro och bara få gunga i takt med musiken, bara Du & Jag... Kommer du ihåg när vi dansade i Kalmar? Mitt i natten dansade vi i min lägenhet, jag har låten som vi dansade till och jag kommer ihåg det som om det vore igår.  

HerreGud vad jag saknar dig... 

 

Varför är jag inte Ariel, där allting slutar lyckligt... 

Jag va i Ödåkra igår - sjukt.  

Tänk sättet du tittade på mig... Det gjorde mig knäsvag varje gång.

Min nya kvällssyssla är å sitta å lyssna på din musik, med spotify i mina händer kan jag sitta i timmar och leta, har lagt dem i en spellista som heter svunnen, passande nog... Det mest sjuka är att jag kan inte lyssna så länge när jag väl letat och hittat det jag vill, för jag blir så yr i huvudet av alla känslor som fullständigt väller över mig och jag blir tröttare av detta än ett ordentligt träningspass...

När jag hör den är det som om det vore igår... jag kan till och med känna dig runt mig, höra tystnaden och känna värmen från dig...
Musik kan framkalla känslor och minnen som inget, inget, inget annat kan... Varför jag skulle lyssna på den vet jag inte, men jag var tvungen och jag gjorde det - det gick en liten stund men jag log innan det blev för mycket som vällde över - men jag gjorde det, jag log faktiskt när jag tänkte på dig och den :)

Det är sååå mycket Kalmar över den låten, så mycket er röda bil, så mycket maxi, så mycket kladdkaka, så mycket min gamla dator, så mycket kämpande från din sida att få mig å lyssna, så mycket kärlek, så mycket spänning, så mycket Längtan, så mycket mörker, så mycket lakan, men framför allt är det så himla mycket dig - och en ensam mig. Det var den låten jag låg och lyssnade på när du inte var hos mig och precis som nu kunde jag då känna dig i rummet, höra dina andetag, föreställa mig ligga och lyssna på hur ditt hjärta slog - det var helt tyst i rummet och det enda man hörde var dina andetag varvandes med dina hjärtslag... Samtidigt som den ensamheten var hemsk, var den ändå vacker. 
När jag tänker på Kalmar är det precis denna känsla jag har nu, den här låten och du är Kalmar för mig. 

 
Så länge mitt hjärta det slår...

Är det inte underligt ändå, nytt år… ett helt nytt jävla år. Alla har sådana förhoppningar på 2010, alla hoppas vi så innerligt att det ska bli så bra och att 2010 ska bli ihågkommet som – det- där fantastiska-året-där-jag-var-lycklig-365-dagar-om-året-och-det-hände-inte-en-enda-tråkig-sak-i-varken-mitt-eller-mina-nära-och-käras-liv! Förmodligen… Alla hoppas vi, alla drömmer vi om det där underbara året som man ska få komma ihåg som det bästa i mitt liv… B U L L S H I T !

Ärligt nu, hade vi inte samma förhoppningar och förväntningar på 2009? Ja för DE blev ju ett jävla lysande år. De gick nog fan till historien som överjävligt. Kunde jag skulle jag med glädje hoppat över hela året! Tyvärr är det ett år jag aldrig kommer glömma – inte för att det var fantastiskt, utan så långt från fantastiskt man kan komma faktiskt. Käpp rätt åt helvete.

Så nu sitter jag här, hos min pappa… hahaha jag som skulle haft min egen lägenhet, egen gran och dessutom en sambo, vad hände med honom?! Tydligen tog jag en examen som jag kämpat som fan för i tre år, hur den examen var kommer jag knappt ihåg… men det hänger ett diplom här så nog är den tagen alltid… Menar, bo hos pappa var det jag ville, tvingas bo i en situation jag älskar – tack. Tack för att jag inte kom in på min kurs – däremot kan vi tacka Caroline som pushade mig över min ”kanske” gräns och gjorde så jag sökte till Helsingborg ändå – och kom in, de va fan inte mer än rätt. Tack för att jag inte kan åka till Helsingborg utan att ha jordens klump i magen längre. Tack för alla tre år i Kalmar… Tack för mina framtida problem med att lita på någon annan kille igen. Vem tittar på lägenhet två veckor innan man gör slut, vem säger att han älskar dig DAGEN INNAN HAN GÖR SLUT  OCH att han längtar tills jag ska komma hem!? Tack för att jag en gång i veckan har en stående tid där vi letar Josefine. TACK.

Såhär stod det i min blogg förra nyårsdagen där jag gick igenom vad jag trodde om 2009, jag läste det igår och bröt samman 2 minuter senare, ärligt kan man göra annat än å skratta, eller gråta?!

”2009

- Förväntas ta en examen i Internationell Kommunikation? (Ja tydligen har jag en examen!)
- Blir detta året jag ÄNTLIGEN skall få en råsaftscentrifug i julklapp? (Nej, inte i år heller)
- Sambo - på riktigt? (Ja va fan ska jag säga, föll på mållinjen?, lurad så det sjöng om det?)
- Fler Fler skor!! :) (Fler än nånsin förr, även det dyraste par jag äger kom detta året!)
- Året då det är synd om nyutexamninerade studenter. (Ja det är det ju faktiskt)
- Berghs School of Communication? (hahaha)
- Ludde flyttar hem? (inte än va...?)
- Kungabröllop i ÅR då?! (Nej men nu äntligen ska det ju ske)
- Jag klipper en riktig page? (Javisst gjorde jag det och aldrig mer!)
- Så va de ju det där med träning... må de va så att det inte finna nåt annat alternativ och dom där skorna måste på?! (Jag gjorde det, jag gjorde det tammefan!) 
- SATC filmen 2?! :):) (nästa år) 
- C uppsats............................................................................... (det fixade vi och vi hade sjuka stunder som jag aldrig ska glömma under dess uppkomst)
- Praktik? (Satans jävla flopp!!!) 
- Rasmus bil blev klar? (haha ingen jävla aning, för din skull hoppas jag dock att den e klar nu)

Vi får la se!”

2010

- Kungabröllop * 2
- Bal
- Fler skor, fler jackor och ännu ännu mer kläder!!! 
- Komma på vad jag vill med livet
- Tänka på mig själv (nyårslöfte 2010) 
- Jag skiter i det, jag tar det som det kommer, allt kan ju uppenbarligen hända.
- Fylla 25......
- Mammas fest!
- Em flyttar hem?   

2009
- blev laktosintolerant
- kommunikatör
- köpte en kristallkrona
- master på gång
- fick nya glasögon
- var riktigt riktigt sjuk i påskas
- vaccinerade mig mot svininfluensan
- Ludde köpte bil
- My flyttade hem och startade eget företag!
- Leo!
- Casper klarade sig!! :)
- PH!
- Santi
- fick mitt hjärta sönderslitet
- Kingan blev Harrys
- tiden stod stilla några sekunder
- kuggade min första tenta
- flyttade från Kalmar
- bebisar
- blev stupfull
- fick hjälp
- skisser
- Inget slår vänner och familj!! - INGET!!
- bla bla bla...

En jävla bitter flicka... nej det e det fan inte, det är såhär det ÄR och framförallt det var såhär det VAR. Så som jag fick en satans rejäl jävla dos av sanning och verklighet, är det såhär. Det fanns många stunder under 2009 som jag inte ville att 2010 skulle få vara något jag fick uppleva. Idag sitter jag här och i över ett halvår har jag önskat, drömt och hoppats varje månad, varje vecka, varje dag, varje timme, varje minut, varje sekund, trott att det vi hade var speciellt och att du menade allt du sa till mig. Varje Varje Varje Varje Varje dag har jag tänkt på dig sen det hände, inte EN ENDA DAG har gått utan att du inte funnits hos mig. Det kommer du alltid göra men jag orkar inte mer nu, jag orkar inte... Eftersom det är nytt år, är det som var, det som var - och hör till förra året. Jag vet inte hur det ska gå men jag okar inte mer nu och vill inte heller... jag älskar dig, det gör jag och kommer alltid göra och vara ledsen över att det blev som det blev. Ingen har nånsin orsakat sån smärta och glädje som du och ingen kommer nånsin få göra det igen. Aldrig ska jag ge så mycket av mig själv till någon igen. 

Du kan göra allt du tar dig för, och du kommer lyckas 100 gånger om - för du är den du är! Jag har en bild av dig i mitt huvud som en underbar och fantastisk person som tog mig till ställen jag inte visste fanns och visade mig vad riktig äkta och innerlig kärlek var. Du fick mig att tro att kärlek kan övervinna allt och så länge vi hade varandra fanns det inga hinder! Hur illa det än har gått har jag dig och tacka för mycket. Jag har malt det 100 000 gånger i mitt huvud, tänk om vi aldrig ses mer... tänk om... det hoppas jag ändå att vi gör. I mitt hjärta finns du alltid.   

Precis som du fick förra årets sista tårar, fick du nu också detta årets första…

Jag Älskar Dig.