Josefine

Nu är klockan lite över 07.00 på morgonen och jag har redan varit vaken en timme, då ja brukar sova till åtta för att sen börja min resa mot jobbet klockan nio. Varför uppe så tidigt? Jo, jag blev dagen till ära väckt av en hel chockad mamma som skriker brandvarnaren piper och det är fullt med rök i källaren! Ut med öronpropparna, hoppa i morgonrocken och tofflorna, och ner och kolla, det luktade rök i hela huset och det kom rök från källaren - mycket riktigt. Mamma frågade med gråten i halsen, "vad ska jag göra?" Ja vad gör man? Man får ringa 112. Det är väl inte mer med det? Rök---> brand? Eller? Jo, såd et gjorde vi och vi fick order om att gå ut och vänta där tills brandkåren kom. Röken kom från pelletsbrännaren... för övrigt. Den lokala brandkåren ligger bara lite längre ner på gatan och mina klasskompisar från grundskole tiden är brändmän, säkert en 4-5 stycken, så i mitt stilla sinne tänkte jag att du kommer alla papporna! Och, ja... det kommer pappor i gasmasker och slänger ut vatten pumpar och allt vad det är och springer in i huset. En stor eloge till dom, dom va här fan på 5 minuter, klockrent! :) 
Inom loppet av 10 minuter, hade vi 2 brandbilar, en ambulans och en polisbil här. 
Det visar sig till slut att pelletsfanskapet i källaren, har puffat lite...  Men de kunde varken jag eller mamma veta. Vi kan väl inte nåt om de? Hon blev jätte skärrad, de märkte man på henne. Usch. Så liten man e och framförallt så beroende man är av andra människor i de ögonblicket. Ja kunde inte låta bli att tänka på att från de att vi ringde gick det inte många minuter tills brandkåren va här, dels från Tyringe och Hässleholm. Ambulans från stan och polis från Kristianstad. Att en enda männsiak kan dirigera så många människor för att komma och hjälpa oss. Det är faccinerande ändå. Och till brandmännen som faktiskt väljer ett livsfarligt yrke för att hjälpa andra. 

Det var en rejäl morgon med många intryck och tankar. Men det slutade ju bra - tack och lov. 

SLUTA REGNA SLUTA REGNA SLUTA REGNA SLUTA REGNA SLUTA REGNA SLUTA REGNA, snälla sluta regna!!!

Såhär har min sommar sett ut (i stora drag) jobb, regn, jobb, regn, jobb, regn, jobb, regn, jobb, regn, jobb, regn och lite mera regn (!) Ach, jag blir så arg på vädret! Den kvicktänkte tänker nu, "men vad gör det om det regnar när hon ändå bara jobbar?"  Till viss del sant men när man morgon efter morgon behöver gå upp till en ny grå dag där regnet står som spön i backen, blir allting lite jobbigare. Och för å inte tala om mina nyinköpta sommarplagg som bara hänger i min garderob och samlar damm!? När får dom en dag ute i solen? Jag är sjukt besviken på sommar vädret och faaan ta jag vet inte vad eller vem om det regnar på lördag, för då SKA jag grilla!

Jag avslutar med Idas sommarvisa och orden: "Hoppet är det sista som överger människan."
"Du ska inte tro det blir sommar ifall inte nån sätter fart, på sommar'n å gör lite somrigt, då kommer blommorna snart. Jag gör så att blommorna blommar, ja gör hela kohagen grön, å nu så har sommaren kommit för jag har just tagit bört snön.
Ja gör mycke vatten i bäcken sådär så de hoppar å far, ja gör fullt med svalor som flyger å myggor som svalorna tar, ja gör löven nya på träden å småfågelbon här å där, ja gör himlen vacker om kvällen för ja gör den alldeles skär. Å smultron de gör ja å baaar'na för de tycker ja dom kan fååå, å andra små roliga saker som passar när baaar'na ä små. Å ja gör så roliga ställen där baaar'na kan springa omkring, då blir baaar'na fulla me sommar å bena blir fulla me spring..." 

Vissa dagar är det lättare andra så himla mycket svårare.
Christina hade en kund på jobbet idag som verkligen utstrålade både lycka och en helt otrolig energi. Strax efter det att jag släppte in henne och visade henne till brudavdelningen släppte jag in en lite äldre man som försvann upp till samma avdelning. Efter ungefär en timme kom de ner tillsammans med Christina och ställde sig vid mig vid kassan och vi började småprata lite allihop. Jag stod en stund och funderade på om det var hennes pappa eller blivande - i dagar som dessa, blir man ju inte förvånad över nånting.
När de sen lämnat lokalen såg jag hur han la armen om henne och hon liksom små studsade fram, hon var nog den lyckligaste människa jag sett på mycket länge! Jag frågade Christina om hon var sådär super trevlig som hon såg ut... och visst var hon det, Christina var lika salig hon och berättade att det var hennes pappa. När han kom hade hon dottern slängt sig om halsen på sin pappa och presenterat Christina för honom. Sedan berättade han för Christina att när hans dotter och hennes syster var små var de i London och de hade tryckt näsan i varje skyltfönster till den ena brudbutiken efter den andra och sagt att "en sån ska jag ha när jag gifter mig, nej en sån!" "Jag ska ha en sån!"  Pappan hade sedan den dagen lovat dom att när den dagen kom då det var dags att gifta sig skulle de få precis vilken klänning de ville ha, om han så skulle åka jorden runt för å hitta den till dom. Karin som hon förövrigt hette hittade sin klänning i Vinslöv och lyckades kamma hem bland de finaste klänningen vi har! I mitt tycke då. När det var dags att betala svepte pappan upp plånboken utan att ens blinka. Han hade varit med sen första början och tankarna for i huvudet på mig när jag hörde Christina berätta om dom. Hade min pappa följt med mig och tittat på brudklänningar? Hade min pappa åkt jorden runt för att jag skulle få min dröm klänning? Hade min pappa lagt armen om mig och kramat mig? Hade min pappa engagerat sig så? Jag visste svaren på dom frågorna utan å blinka. Vi skrattade åt min kommentar över huruvuda jag INTE hade kunnat få med min pappa för att titta på brudklänningar. Ordens som kom ur hennes mun sedan, skall jag aldrig i hela mitt liv glömma. "Det är nog många som saknar den kontakten med sin pappa." BOOM! >>Mitt i prick!!<< Det lät så sorgligt när hon sa det, samtidigt som orden ekade i huvudet på mig och kommer sitta där så länge jag lever.
Man tror att man skall kunna gå ur en sån här sak som en stor flicka och lever efter orden, "man lär så länge man lever" eller "det som inte dödar dig, gör dig starkare" men inte fan är man en dag äldre än fem och det bästa som finns är att sitta uppkurad i pappas knä ute på terassen. Eller höra han säga HajjDåe Ma(o)cken, vi säss emorrn! God natt. Det går dagar då jag tror att jag kan leva i nuet och ha det som det är. Sen kommer det in en alldeles överlycklig tjej med en alldeles för underbar pappa och krossar min tillfälligt uppbyggda lilla lotsas värld.
 Han har lämnat livslånga ärr hos mig som aldrig kommer att läka. Och nu är jag mer säker än nånsin att det inte kommer att bli lättare med tiden. Nu gäller det bara att hålla fast vid den tanken - hårt, så jag slipper sitta med tårarna forsandes ner för mina kinder såhär igen.  

Det är sjukt hur mycket man kan sakna en människa.