Sikket liv - egentligen
Mhm, jävla crap! Tvingas vända på vart enda öre och bli förbannad när Ica butiken närmast mig tar 12 kr för toapappret från euro shopper när Maxi och alla andra butiker tar 10 kr?! Menar, va fan e de?!? Ringa telefonbanken och tvingas plocka upp hakan från gatan när du får ett chock besked från saldo "avdelningen" och våndas över förra helgen och våndas ännu mer för kommande helg. Få brev från CSN där det står i fet stil Din skuld är XXX (nåt mer X)... Få tips om hur du gör när tandkrämen är slut och pengarna liksaså... :P Det är dock något jag Aldrig kommer prova. Kunna texten för tillagning på all möjlig mat i "påse" utantill. Känslan av obehag för att inte ha pengar till något som du själv vill ha och KRÄKAS varje gång du måste gå in på akademibokhandeln... (vill man tjäna Fett med pengar ska man starta en sån).
När du köper lösgodis står du och väljer ut dom goda fiskarna dvs. dom gröna, röda och oranga - du tänker fan inte betala för dom äckliga gula! Likadant med nappar, där är det den röd/gula kombinationen som gäller! Är hon DUM i huvudet? Nej absolut inte, jag ska göra som mormor brukade göra när hon köpte godis, provsmaka det först med det enkla försvaret "Ja kan ju inte betala för något som jag inte tycker om" EXAKT! Det har man som student Inte råd med!!
Nej nu ska jag ta mig an en bok om ett interkulturellt möte.... dock en barn bok, dvs stor text, färre sidor, de va ingen som sa att det inte fick va en sån. ;)
För övrigt, livet som student suger.
Rasmus.
Att en människa kan sätta ens känslor i sådan gungning - det förstår jag inte och kommer aldrig göra det heller. Att nästan bli tokig över att inte få känna, höra eller se. Att alltid vara vacker i någons ögon, oavsett vad. Kunna vakna helt lugn och krypa ner under hans täcke och mötas av en arm som drar dig nära och säger "kom och sov på mig..." Gå hand i hand på stan, betala små saker i kassan på H&M och möta kassörskans blick och leende och kunna lägga av ett leende lika stort som en gigantisk halv vatten melon, vända sig om och titta på dig och möta ett fyrverkeri i din ögon!
Kunna ligga till sent sent in på nätterna och prata och komma på att klockan snart är fem och att ni är inte särskilt trötta. Jag älskar att du snart hittar här lika bra som jag, vet var allting är och plockar glas från hyllorna. Komma på att vi har haft samma tankar och funderingar om saker. Möta varandras blickar när vi går förbi lösgodiset på MAXI. Dela hemligheter. Se oron i hans ögon när du säger att det gör ont.
Att kunna säga nej, när det ända du vill är att följa med. För att sen ångra sig något galet mycket och tvingas sitta här med endast minnen från våra dagar kvar.
Att på fullaste allvar inte kunna se något slut på detta, sitta i timmar och drömma om framtiden med sommaren som första anhalt. Beundra dig för allt du gör OCH oroa sig för allt du gör. Att helst av allt vilja vira in dig i bomull och omsluta dig av en stor bubbla, kunna veta att allting är bra.
Utan att du vet om det, vara jordens Lyckligaste! - Om du bara visste... 
Jag Älskar Dig Rasmus.
Ett litet jävla helvete - ibland.
När mina föräldrar skildes, ska jag aldrig glömma min mammas ord "Jag är iaf så glad att mormor slipper vara med om detta". Sen slängde min pappa 17 år av äktenskap åt helvete.
Där fanns inte ett enda tecken på att någonting var fel. Vi var familjen som ALLTID åt tillsammans klockan 18.00, vi var familjen som skrattade oss igenom det mesta, vi var familjen som var lyckliga men framför allt så var vi familjen där en skilsmässa inte fanns. En lördags morgon/middag klev jag upp och pappa var i köket och värmde spaghetti, lagom efter jag tuggat i mig den sista spaghettin förändrar han min värld på några sekunder - för alltid med orden "Jag och mamma ska inte bo ihop mer". Sen spärrade han ögonen i mig och såg sin dotter skratta honom rakt i ansiktet, jag trodde de va ett skämt! När han sen inte rör en enda muskel i ansiktet, frös hela jag. På allvar? På allvar... Känslan av att vara 5, 15 eller 18... vad vet jag? hade någon frågat mig vad jag hette just då, hade jag inte kunnat svara. Sen försvann han efter en stund och gick ner en trappa och pratade med Ludde... När jag sen hörde hur de snyftades i lillebrors rum, sprang jag in och han höll mig precis lika hårt som jag höll honom. Sen var det dags för mammas hemkomst, hon hade inte ens fått vara med å tala om det, utan pappa tog saken i egna händer och ja jo faktiskt han skickade ett sms till henne där det stod att han hade berättat för barnen. Vi låg i min lilla säng jag, ludde och mamma och grät floder!
Anledningara som pappa gav... DÅ, finns de inte ett enda spår av idag, när han är nyskild, ägare till ett nytt jätte fint hus OCH sommarstuga, ny bil, sambo och dessutom 2 nya "barn". Vart fanns det nånstans när han berättade det för mig den där dagen? Nu säger jag inte att pappa inte finns för mig, han ställer alltid upp, det dåliga samvetet uppenbarar sig ibland.
Mitt upp i alltihop kan jag ibland stanna upp och tänka på min mamma och vad hon har fått gå igenom... att bli lämnad och ersatt av ett jävla spöke?! Tvingas göra allt själv, de va som hon sa... jag har aldrig ägt ett helt hus själv? Hur gör man? Jag måste säga att min mamma är min absolut största idol, att kunna gå igenom en sån sak, kunna lämna alla minnen alla år - allt och gå vidare, eller iaf en början till det. Det är STORT! Jag kan bara föreställa mig hur ont det har gjort... jag hittade henne på sängen en dag efter skolan med en handduk över huvudet som var dränkt av tårar... det skrämde mig nåt helt otroligt! Hur ledsen man kan vara för att någon inte känner som du. Hur man lämnar ut sig till en annan människa och sen en dag kan det bara vara över...?
En annan sak som ja har funderat över är hur man en kväll kan dansa hem till tonerna(!) - jag sjöng... ja du me, vet inte vilket som va värst, av "Han tog av sig sin kavaj..." å sen en annan dag är det bara jag som lyssnar på den... Hur som helst så hade min mormor älskat dig! Dock inte i närheten av vad jag gör.
Bikini del 1.
På väg tillbaka till Kalmar piper det i mobilen och ett angenämnt sms från La Redoute uppenbarar sig.
Ditt paket finns att hämta på Pressbyrån!
Väl av bussen slås jag av hur FRUKTANSVÄRT kallt här är, vinden skär som små knivar i ansiktet på mig när jag små springer och svär över att klackarna fastnar i kullerstenarna. - Kullersten i all ära men inte med taxklack... Jag sprang på och hämtade paketet och när jag kom hem fanns en spänd Carro på plats och visst är man som ett litet barn på julafton när man ska öppna paketen! :) Jaha, så hur gick det då?
Ett GAP skratt uppenbarade sig när Carro var den första som fick på sig bikini över delen och brösten, ja hur ska jag beskriva det? Hängde utanför kupan! Paketet innehöll 2 biniki, en trenchcoat och ett halsband. Allt ligger ihop packat och ska tillbaka, för va de inte för litet så va de för stort. Halsbandet stannar - dock. Ja det va en besvikelse utöver dess like. Hälften av beställningen fanns inte ens med... Så nu vill det till att bad säsongen håller på sig - men DE ska väl inte vara något större problem?!
Följ den spännande fortsättningen om sommarens nya bikini... ska de till slut bli bra?
Första inlägget
Välkommen till min nya blogg!