Kläder.... och min mamma!



Jag bär kläder - känslan av att ha ett nytt plagg på sig är svårslagen, man känner sig så otroligt fin och dom gånger man lyckas toppa och ha helt nya saker på sig från topp till tå (jo det händer faktiskt ibland) då är man on the top of the world.

Jag andas kläder - doften från nytvättade kläder, om man använder rätt tvätt och skölj medel är underbar, jag torkar min tvätt inne på toan och hela lägenheten fylls av en underbar doft av rent och mjukt.

Jag skulle kunna äta kläder - om det bara gick skulle jag göra det också!!

Jag är kläder, hihi, min mamma ringde mig precis och hon frågade mig inte om jag sett den orangea jackan/kappan Ellos har haft på sin reklam, utan hon sa, "du vet den orangea kappan dom har haft på Ellos, dom rear den nu för 299kr". Jag har introducerat min mamma för nätshopping och rabattkoder, den ständiga jakten på rabattkoder och det faktum att man är lite sniken, där kan man gå långt och få till en himla bra deal! De gäller som sagt bara å vara lite sniken!  Tillbaka till min mamma och kappan, det händer många gånger att hon ringer till mig och frågar om råd om kläder och vi pratar om färger och det är såå himla kul, jag vet precis vart mitt begär kommer ifrån. Om jag har mycket kläder, ja säger inte att min mamma har mer, för så är inte fallet, men hon är minsann inte långt efter, det är bara det att hon inte vill erkänna det! Min mammi! (L)


Britney Feber!!



Jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om, tydligen allas vår Britney Spears, men nu tror jag att jag har fått samma Britney feber som alla andra verkar ha. Konstigt att man kan bry sig och faktiskt vara glad för en människa som man inte känner. Jag läser det som står i Hänt Bild, eller veckans nu medan ja far mellan Skåne och Småland, så jag skulle väl ända säga att jag har haft rätt bra koll på hennes as till män och den ena kollapsen efter den andra. Det verkar som att hennes comeback är på riktigt denna gången, och jag är uppriktigt glad att hon står på egna ben igen och hoppas att hon slipper fler ärke as!

Eftersom det nu har klagats EN DEL och det friskt på min musiksmak har jag nu, eftersom all min musik färsvann här en dag när jag mitt jävla pucko tryckte på fel knapp, nötter som jag borde inte få hålla på med datorer (!) J Nåväl, allt försvann. Så nu har jag börjat ladda ner ny, visst blir det en hel del schlager men nu finns allt som har med Britney att göra (i musikväg) på min dator! Och en massa Carrie Underwood, som faktiskt är jätte bra!
Trevligt tycker jag!


Den lilla röda...

Jag var inne på en modeblogg precis, hittade dit via blogg.se's första sida, där låg det en jätte fin klänning från forever21 i röd/rosa, jätte söt verkligen, hon som bloggade om den hade fått hur många kommentarer som helst på denna klänning. B.la. en om att alla storlekar på den var slut nu, menar varför i hela fridens namn lägger man ut en bild på klänningen man vill ha så att 1000-tals andra tokiga klännings jagade brudar som jag själv, kan gå in och köpa den mitt framför näsan på dig!? E inte de för dumt? Blogga om den när du har köpt den!! Därför tänker jag inte lägga ut nån bild på klänningen jag har sett, för jag vill verkligen ha den, och inte att alla andra ska kuta rundor i den, istället för mig!! Så ledsen Sandra, ja kan skicka den på bild till dig speciellt istället, sen kan ja lägga upp den här när jag har köpt den, hur nu i hela friden jag skall lyckas med det!? :( 

 

Vad ska man ta sig till?!?!?!!!!

Vad gör man när man har sett en så fin klänning att du inte kan göra annat än å tänka på den!? När man DRÖMMER om den!? Herregud, den är överallt, mönstret på den förföljer mig!! Jag kan inte släppa den jävla klänningen och jag är inne och tittar om den finns kvar i storlek säkert sju gånger om dagen!! Helvetet kostar 1300kr och det är den såå värd men det är såå för mycket för en student kassa, då skulle det där med nudlar och all tänkbar sorg bli verklighet. :(
Va fan!!!! Det är så illa att jag verkligen verkligen verkligen verkligen vill HA den!!! HA HA HA HA HA HAAAAA DEN!!! Ja har den som bakgrund på datorn, hur fjantigt e inte de?! Men jag vill ha den, den hade varit sååå klockren på nyårsafton!!
Ja, vad ska man ta sig till när de går totalt spinn i skallen!?

Jag och Rasmus

Helgen har varit underbar många gånger om, vi sågs i fredags och tog farväl i söndags, vi fick en hel helg med varandra! En efterlängtad sådan. Jag fick tre långa röda rosor av min pojkvän, bara sådär stod han i dörren med interflorapapper i näven och log som bara han kan. Hans vita tänder bländade mig och i den stunden visste jag att helgen var fulländad. Vi har tittat på Idol, lagat mat, varit på stan, handlat och lagat lite mer mat men mest av allt har vi varit med varandra och verkligen fått spendera tid ihop!

Vi satt i bilen utanför Mc Donald's och jag kom på mig själv att tänka på hur otroligt fin jag tycker att han är och hur i hela friden det kunde bli så bra. Hur blev denna makalösa människa min pojkvän, vad har jag gjort som e så bra för att få ha honom i mitt liv? Tanken på att spendera resten av mitt liv med honom skrämde mig inte det minsta utan la sig som bomull runt mitt hjärta och värmde hela mig. Den tanken och känslan skall jag för evigt bära med mig och återvända till när det är jobbigt. Rasmus är allt jag velat ha, förutom att han glömmer spisen och kaffebryggaren på (!) farligt! J Han kan det mesta och han är för söt och trevlig mot alla, jag som inte är så söt och trevlig, hahha! ;) har svårt att hänga med när han charmar alla som han möter. Han är rolig, vaken, pigg, positiv, glad, snygg, generös, söt, underbar, snäll, pålitlig, stilig, romantisk, sexig, stark, snabb, duktig, trevlig, öppen, fantastisk, solbränd, nyklippt och fett Upptagen!

       


Jävla tåg åkande tebax igen

(Skrivit idag, under resans gång)

Jag skulle kunna berätta om min tågresa såhär långt... ja jag kanske skulle kunna ta å göra det ändå. På stationen i Hässleholm stod där säkert 30 kids från någon dansklubb och dansade på hela perrongen, skrek och förde ett allmänt jävla liv. Tjejerna hade hård sminkning och håret uppsatt i en stram knut i nacken, må ha varit någon form av tävling... dom kunde ha varit i 13 år åldern kanske. Med andra ord ett förbannat kackel på dom. Killarna var inte bättre dom, Förutom en smal blonde liten kille som satt ensam på en bänk lite längre bort från kackel gruppen. Till saken hör nu att det inte bara var jag som tyckte att dom höll låda, alla på perrongen glodde och blängde på dem och gick så långt bort från dom som de bara gick. Tillbaka till den lille killen som jag senare fattade hörde till samma grupp med måste ha tyckt att dom var oerhört störiga. Han hade smala stuprör på sig och en ordentlig jacka till det, där satt han med sin vattenflaska i handen och såg ut att trivas i det lugnet han hade omkring sig, borta från de andra hönsen. Nåväl, det kom en kille smygandes upp bakom honom när han inte såg det och skrämde honom genom att ta stryptag på honom om halsen (på skoj, tyckte han) saken var bara den att det tyckte INTE den lille blonde killen! Han spände ögonen i honom och tog up sin vattenflaska och stänkte vatten på hela honom mitt på perrongen och skrek, "Gör aldrig om det där"! Puckot som skrämde honom såg något paff ut och gick tillbaka till dom andra med svansen mellan bena! Tänk att kunna vara 13 år eller vad dom nu var, kille, dansa och kunna köra sitt egna race, Totalt! J Så jäkla coolt om någon frågar mig. Tänk om andra kunde vara så starka i sig själv som den lille killen, och verkligen vara sin egen och inte behöva passa in. Naturligtvis skulle ALLA hönor åka i vagn 3, precis som jag, annat vore ju konstigt, eller hur? Nu är jag på tåget mot Kalmar och det är gott om folk men jag skall nog överleva detta. Det är väldigt kul att titta på folk, och det är safe to say att ALLA slags människor åker tåg. Jag skulle vilja säga att jag är som den lille blonde killen och går min egen väg, har mina egna kläder och står stadigt i mina skor. Jag vill tro det i alla fall men att vara 13 år och kunna stå för sig själv är starkt. Resten av tjejerna och killarna klängde på varandra och tävlade om att vara störigast och mest poppis hos varandra. Jag vill gärna tro att jag har hittat mig själv och den jag vill vara, jag vet att jag är en bra människa precis som han på bänken och kan säga ifrån och inte bryr mig om någon annan har en annan åsikt än jag, min åsikt behöver inte vara fel för det. Jag skall även passa på att säga att ja har en kusin som killen på bänken, William är i samma ålder och kör sitt eget race till fullo. Han går rakt emot sina vänner och gör det han tycker är kul. När alla andra spelar handboll eller fotboll rider William och älskar hästar, när alla andra pysslar med sitt hemma spelar William teater och tycker att det är as kul och jag är såå stolt över att ha en kusin som verkligen gör det han tycker är kul och skiter i vad alla andra tycker. Vara i tonårs-ålder och inte göra som alla andra kräver sitt mod. Vi vet alla hur viktigt det är att vara som alla andra och ha det som alla andra har bara för att passa in, man har ingen aning om vem man är men dessa två pojkar vet vilka de är och de står för det och jag tycker att det är underbart. På julafton har William skjorta, slips och svart hatt, han är sååå grym!! Nu skall jag se en film och låtsas att jag är någon annanstans! Vi pratade om SJ idag jag och pappa, jävla idioter sa han, jävla rövhål la jag till.


God Måndag!           


Jävla åka tåg, jävla tåg åkande

(Skrivit under resans gång den 16 oktober)

Jag sitter i vagn 11 "längst fram i tågets färdriktning", jag har spritt ut mina saker ovanligt mycket. Och datorn är med för att underlätta denna låånga resa, som vanligt är försenad för att nån jävla kabel eller va fan de nu e har gått av. Vänta till vintrarna när Gudrun och Pärs kärleksbarn, Otto, Ivar, Sune eller nåt annat super fräckt kommer slå, vilket jag skulle kunna sätta en miljon kr på, då är det helt jävla omöjligt att åka denna bit, för tydligen finns de fler träd i hela Småland än va de finns i övriga Sverige tillsammans, och deras specialitet är att dö precis över spåret. Kan tyckas hårt, absolut men har man fått åka här några gånger och de ska ta flera jävla timmar så blir man förbannad som få över några jävla träd!!

"Den mindre serveringen befinner sig i vagn 14, "längst bak i tågets färdriktning", vilket innebär ett jävla spring från denna vagn. Jag sitter beredd att packa undan allt jag spritt ut innan alla människor från Växjö hoppar på, när man rullar in på stationen där och ser alla undrar man hur många man får vara på ett tåg egentligen och när vi närmar oss Hässleholm får man i värsta fall slå sig ut från tåget och så fort fötterna sätts på perrongen, något fast som inte rullar, tackar man Gud för att man har alla sina saker och inte hamnade i Höör. Det är TREVLIGT att åka tåg tycker jag. Vem som helst kan sätta sig bredvid dig, ett fyllo, någon som stinker antingen svett eller någon annan ohyggligt otrevlig kroppsodör. Nu rullar vi in i Växjö och det är värre än vad jag kan uttrycka i ord. Nu får jag packa ihop mina saker och be till övre makter att ingen sätter sig bredvid mig, min mycket väl inövade tågblick, "sätt-dig-inte-här-för-jag-är-sjukt-otrevlig-och-tuggar-med-öppen-mun, funkade inte denna gången. Det är nu alla människor ska slå sig fram och säga med ett elakt leende på läpparna: "Här ska jag sitta" och ett djävulskt MOHAHAHAH utspelar sig längst in, nu får denna stackare som har sina väskor på 3 olika ställen flytta och ommöblera alla sina väskor och ge sig ut i hopp om att hitta en annan plats. Personligen älskar jag att komma och säga dom orden. Hur sur jag själv blir när jag inte har platsbiljett skall vi inte prata om, men som den vana tågresenär som jag är sätter jag mig inte på platser som kan reserveras om jag inte har en platsbiljett, just för att undvika det där tysta djävulsskrattet... ge de till någon annan, de bjuder inte jag på iaf. Man känner igen konduktörerna för den delen också, idag är det en kvinna som ser ut att ta sitt jobb på dödsallvar, all cred till henne, de ska man men konduktörer som ser ut som att dom letar efter fösta passagerare som inte har nån biljett för att kunna sätta klorna i dom och verkligen förnedra dom inför alla andra i vagnen. Den andra konduktören är gay, mycket välfriserad man och pratar så döö fräsigt så, riktigt sassy och jollrar med alla så mycket han kan, särskilt äldre tanter, dom älskar honom.

Sen har vi det mest underbara med resor på tåg, folk som ska babbla så att hela vagnen hör och ännu mer köpa chips i "den mindre serveringen" och sitta och tugga dom med öppen mun så att ALLA i hela tågsettet hör!! Folk som tuggar med öppen mun, ger jag verkligen inget för, något så ohyffsat och ouppfostrat är för mig ett frågetecken, HUR kan de ens förekomma!? Nu är vi i Alvesta och nu ska de på ännu mer folk på det redan överfulla tåget. Som sagt det är jätte kul å åka tåg, eller hur? Ja får väl börja packa ihop mina saker i Osby för att vara säker på att få komma av. Det bästa av allt är när man har packning mellan sätena och det står folk i gångarna för att det är så fullt, det är jätte jätte kul! Då gäller armbågar och annat vasst man kan få fram på kort tid, slåss med jackan så blixtlåset smäller till nån kan vara effektivt! Bredvid mig sitter en dam, tyst, försynt och frågade om de var ledigt, det uppskattas, folk som bara slänger sig ner bredvid en kan ju dra. Hon sover och säger inte ett ljud, luktar gör hon inte heller, en tacksam människa att ha bredvid dig alltså. Sen får jag väl på fan för att jag skriver detta när hon väl går av och de kommer väl komma in nån trevlig pundare och slå sig ner, vad gör man då!? Jo just de, åka tåg är ju faktiskt JÄTTE kul! Glöm inte de! Och sen tycker folk att man skall åka mer kollektivt för miljön, ja de kan jag köpa men då får man väl för fan ha tillräckligt med platser för att kunna köra alla som nu väljer detta underbara transportalternativ OCH ha humana priser för nöjet för den delen också. Jo de e för kul. Nu står vi i Alvesta och har väl stått här i en kvart, jag fattar inte de?!?! Hur svårt kan det vara att fibba rätt spår och rätt ljusen, menar de måste göras flera gånger om dagen och man kan undra om det är alla avgångar det gäller eller om det bara gäller dom jag råkar sätta mig på. Ett jävla mög. Men hejja SJ. Seriöst, hejja SJ. Nu säger den superseriösa konduktören något i högtalarna och hon låter som om detta var det tråkigaste hon gjort i hela sitt liv. Dessutom luktar SJ:s kaffe nåt djävulusiskt illa. Som sagt hejja SJ. Nu ska jag sätta mig rakt upp och ner och bara andras djupt och hoppas på att det inte kommer någon med kaffe förbigåendes! Hejja SJ.         


Prinsessa!



Jag vettitusan vad det är alltså, men hur flickig får man vara för sitt eget bästa? Hur mycket rosa och glitter pallar en människa?! Jag skulle nog kunna säga och gå så långt att jag kallar mig urmodern gällande allt som är glittrigt, rosa, lila, tyll, mjukt, skirt, paljetter, stenar, diamanter, rosetter, pärlor, klänningar, skor, klackar, hårband, dun, fjädrar, kronor, toffsar, tiaror och allt som hör en riktig prinsessa till! Jag vet inte varför eller hur det blir som det blir, men hos mig slår hjärtat lite extra fort när det kommer till dessa saker. Menar vem kan stå på Panduros pärlavdelning i en halvtimme för att välja rätt stenar till att tillverka små prinsesskronor!? Vem tvärnitar mitt på torget i Kalmar och hugger ett stadigt tag i stackars carros arm och släpar henne till skyltfönstret för att Bianco har skyltat om och satt ut ett par skor man kan DÖÖ för bokstavligttalat, dom är i satin, med en stor rosett och små stenar som sitter i mitten på rosetten. Hade ja inte haft något på mig svär jag på att man kunde sett mitt hjärta bulta under bröstet!! Vad är det som gör att det blir såhär!? Att man går omkring i sina skor på kvällen och lagar mat i dom, bara för att?! 
När jag var liten dansade jag balett i många år, och det var det BÄSTA jag visste, jag var en prima ballerina! :) Denna händelse har för alltid etsat sig fast i mitt huvud och jag kan fortfarande känna den avund jag kände då. Emmah hade kommit hem från Australien, och hade med sig en balettkjol som inte var av denna värld!? Den var prinsessrosa och hade en rosa TYLL kjol, denna tränade hon i!!??!!?!? Jag kommer så väl ihåg första gången jag såg henne, och det högg i hjärtat på mig!! Det var förmodligen det vackraste jag sett i hela mitt liv, den där jävla kjolen förföljer mig än idag, och jag glömmer den aldrig! Själv var jag väldigt chic i min ljuslila balettoutfit med en lite volang på sidan och svarta pants till de och rosa balettskor. MEN den där kjolen, gissa om mina päron fick höra om denna va?! Stackars dom, dom sökte land och rike runt oefter något liknande men det gick inte att hitta. Dom skickade bud med alla som befann sig utomlands, men ikke. Jag fick aldrig min rosa balettkjol. Men så en dag kom vår tränare med den glada överraskningen att vi skulle ha uppvisning, och det gladde vi oss alla till. Några dagar senare skulle kläderna till uppvisningen provas ut och det är blåa dräkter (ser ut som baddräkter) OCH en blå tyll kjol till, snacka lycka!! :) Jag skulle få ha en tyllkjol, alla skulle vara likadana. Några dagar senare kommer tränaren igen och säger att det är något fel på dräkterna så vi får byta färg på dom, det skall tilläggas att när jag skriver detta skakar fingrarna på mig för dom nya dräkterna var ju i ROSA!!!!!! Om det andra var lycka vet jag inte vad detta var!!! Jags kulle få ha min rosa tyllkjol!!!! Och det bästa var att Emmah inte var där den dagen, så hon och dom andra som missade den träningen fick ha blåa (!) :D hahahah! Så hemsk man var, men min lycka var ju fullbordad!! Mamma satte upp mitt hår i en inbakad fläta och fäste tre eller fyra rosetter i matchande rosa färg i håret på mig och jag var sååå himla fin och jag kommer för evigt komma ihåg den dagen och den känslan av hur Underbart extremt FIN jag kände mig! En del tycker säkert jag är helt koko, men det är så det är. Jobbet jag har, gör de inte precis bättre, i bland tar jag några minuter och bara går bland alla klänningarna inne på brud och känner och tittar på dom! :) Menar vad är det som gör detta så extremt? Är det nån prinsessgen, eller nån extrem flickgen som träffar vissa!? Nu kan man för övrigt köpa rosa tyllkjolar fastsydda i en dräkt på H&M... 
Som sagt jag vet inte vad det är som gör det, men det har alltid funnits där, när vi bodde hemma och jag var antingen ledsen eller upprörd stängde jag in mig i min klädkammare och bara satt där inne och städade i min byrå och plockade bland mina kläder i ett par högklackade skor. Eller dom där gröna plastsandalerna som jag SKULLE HA när jag var väldigt liten, mina föräldrar tyckte att de va de fulaste dom sett i hela sitt liv men jag skulle ha dom till varje pris!! Dom var i genomskinlig illgrön plast med remmar över och liten klack, kanske inte såååå fina, men det spelade ingen roll för jag SKULLE ha såna!! Sen fick jag väl itne ha dom på mig ute bland folk, mend et började reda då, dom har sagt att dom sällan har varit med om en mer envis unge när det gällde dom där gröna sandalerna!! Eller när man va på skoper i Finja och skulle ha något hemskt som nya vinterskor så efter att man fått rida på hästen som fanns utanför hittade mamma mig bland dom svarta lackskorna med klackar på. Där satt jag i lugn och ro och hoppades att det skulle vara denna gången jag fick ett par av dom. Sjukt men jag kommer ihåg det som om det vore igår, hur hjärtat slog extra slag när man kom in på avdelningen med lackskor och dom luktar lite speciellt om ni har haft ett par. Hjärtat slår fortfarande några extra slag när det går sådär rakt in i hjärtat och man känner bara att jag MÅSTE MÅSTE MÅSTE ha dom. Det är bara så det är. Jag tycker att man skall få vara prinsessa så länge man vill och hur mycket man vill! Jag söker fortfarande tröst i mina kläder och skor precis som jag gjorde när jag var liten. Fråga mig inte vad det beror på, men det är så jag är.  
Lovely!

Pär Ludvig Palmgren

"Det är inte klokt vad tiden går", så brukar gamla människor säga när dom ser någon dom inte sett på länge som vanligen har blivit mycket större. Nu får jag nog inställa mig hos dom där gamla människorna som fäller uttalanden som det. Min lille lille lille lillebror fyllde 20 år i fredags. Han är inte ens tonåring längre?! Han får gå på systemet!! Han är 20 år GAMMAL?! Vart tog dennel ille söte söte pojke vägen, han har blivit en ung, snygg och stilig man. Det är knäppt när man tänker tillbaka på hur längesen det verkligen var jag klämde hans små fingrar i dörren och var så arg på honom så ja va pionröd i huvudet och skulle kunna ha klöst ögonen ur honom för att han hade ÄTIT UPP alla mina bestick till mitt dockhus?! Nedrans unge!! :) Men det är väl bara för hans tant till syster att inställa sig till de gamle som fäller uttryck som ovan och "Vad stor du har blivit!" För det har du verkligen blivit, en vuxen karl. Även om du för alltid och evigt kommer att vara den lille blonda killen med mega lockigt hår som gömde sig i köksskåpen och låg och solade under kökslampan på bordet!!! :) Då vågade du ju sola, Ludde! ;)

Love You!

New look!

Min blogg har fått sig en ordentlig ansiktslyftning, tack vare Micela, (micela.blogg.se) Hur lovely som helst!!! Bloggen blev klar igår och döptes passande nog till "mitt liv som sko!" För att fira beställde jag ett par stövlar igår, man må ju göra sig förtjänt av namnet! :)

Hursomhelst, jag ramlade in på lagerhaus idag och till min stora glädje har de fått in massa - tallrikar, som inte är talltikar men som man har under riktiga tallrikar (!) hajjar? Man har dom som ett underlägg och dukar med, jag har velat ha såna länge, duknings nörd som jag är. Jag bestämde mig dock för att inte köpa några denna gången, men när jag skulle gå ut slog jag i kanten av ett utförsälningsbord med halva priser varor på. Där står 5 stycker röda "tallrikar" som det var halva priset på för dom var skavda på lite olika ställen, men snabb i tankarna som man är när det gäller vissa saker... ;) insåg jag att det syns inte när man har en tallrik på dom, vilket dom faktiskt är till för! Nu har jag min juldukning klar, jag som firar jul så hårt... öh... men en snygg dukning kan man ju bjuda på. Anyway, hon i kassan skämtade om att hon hade varit i Småland för länge när hon drog ut en bit wellpapp, och skulle packa in mina "tallrikar" i när de inte räckte.  Jag får snart flytta hem till Skåne igen, sa hon. Hon tittade på mig och jag tittade på henne och de lös i ögonen på oss, där stod vi, två helt vanliga skåningar och pratade om var vi var ifrån. Jag ska me flytta hem sen sa, ja, när jag är klar här. Och det slog mig att det är faktiskt inte ens ett år kvar, vad händer sen!? Då har jag en ubildning. Och skall skaffa mig både jobb, lägenhet och bli sambo, dessutom skall jag servera middag på mina/våra nya tallrikar! VÄLKOMNA! :-)


Och Tack till Micela för ett makalös jobb! :)